- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
461

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Betyder ingenting! ropade han och störtade upp på
förstugutrappan.

Uppkommen ställde han sig och tog en öfverblick öfver
vimlet.

— Kom in, kom in, ers majestät! ropade officerarne.

— Vänta litet. Jag vill först se hvad turkarne ämna
ta sig till.

Officerarne betraktade hvarandra villrådiga. Skulle de
låta kungen stå där på trappan, utsatt hvarje ögonblick för
att bli tagen?

— Där kunna vi göra ett präktigt utfall, ropade kungen
med flammande ögon och pekade åt ett håll med värjan.

Han skulle just rusa ned för trappan, då Roos sprang
fram och högg honom bakifrån i bältet.

— Hvad nu! mumlade han och knäppte plötsligt upp
bältet och störtade med höjd värja mot fienden.

Roos stod ett ögonblick häpen med det kungliga bältet
i hand. Så rusade han efter kungen-galningen, och Kruse
och Buss följde honom.

Roos lyckades hinna fatt kungen och slog armarne om
lifvet på honom, så att han icke kunde röra sig.

— Nu släpper jag icke ers majestät, yttrade han.
Och med Kruses och Buss’ tillhjälp lyckades han halft
med våld föra kungen tillbaka.

I kungshuset vimlade det af plundrande turkar. De
hade brutit upp kistorna och tömt dem. Den stora kista,
i hvilken hans majestäts bordssilfver förvarades, var
uppbruten och plundrad till botten. Alla rummen voro fyllda
af larmande och skränande turkar utom ett, där ett
tjugutal svenskar ännu höllo stånd. Dit insläpptes kungen och
hans män. De voro nu ett femtiotal, som ännu icke hade
gifvit sig åt fienden.

Så snart de hunnit in och stängt dörren, andades de
genast lättare. Kampen för att uppnå kungshuset hade
varit hård, men nu voro de åtminstone skyddade från
ögonblicklig fara. Svetten rann från allas kinder. Ansiktena
voro smutsiga af rök och damm; och allas bröst flämtade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free