Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Sjuklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är svårt för mig att veta folkets tankar, svarade
Liewen. Ers majestät har nu öfver tolf år varit borta från
sitt rike. Ingen regent har funnits där. De stora herrarne
vilja råda och folket vill icke lyda. Som förhållandena nu
äro, kan riket icke längre hålla samman. Fienderna vinna
och vi förlora allt och riket går öfver ända.
Kungen fann det tydligen obehagligt att höra talas om
fiendens eröfringar, ty han svarade endast:
— Vi skola åter begifva oss till Sverige, så snart det
med säkerhet kan ske.
— Men detta »snart» får icke dröja länge, återtog
Liewen i det han föll på knä för kungen. Jag besvär ers
majestät att skynda hem så fort som möjligt. Ers majestät
känner icke förhållandet där hemma. Somliga tro att ers
majestät lefver, men andra att ers majestät redan är död, och
åter andra ha än underligare tankar. Erån alla håll ansätta
fiender landet och folket tryckes af pest, hungersnöd och
dyr tid och är bragt till förtviflan. Men likväl är det samma
folk som förut, med samma hjärta, om än dåligt utrustadt.
Med glädje skall det gifva lif och egendom för sin konung.
Natt och dag tala de om honom och önska ingenting högre
än att snart få honom tillbaka. Sådana undersåtar finnas,
icke i hela världen och hur kan ers majestät ha hjärta att
lämna dem till rof åt ryssar och danskar. Om ers majestät
ej snart återvänder, kan det medföra vådliga följder. Om
ej folket får återse ers majestät, fruktar jag att det väljer
sig en annan anförare. I vår historia läser man om många
statshvälfningar, och Gud vet hvad af ett slikt anförareval
kan uppkomma. Måtte mina ord ej upptagas onådigt, men
jag besvär och ber ers majestät i Guds namn att återvända
till sitt rike och icke längre öfvergifva detsamma.
Liewen steg upp. Han var djupt rörd och betraktade
forskande kungen. Äfven på dennes ansikte kunde en
skymt af rörelse läsas, hvilket visade att Liewens ord gjort
intryck på honom. Men han mötte ej hans blick utan
gick tyst fram och tillbaka på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
