- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
760

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Åt hvilket håll gick er man? I hvilken del af
skogen kan han vara? frågade Åke.

— Han är väl en fjärdingsväg härifrån rakt söder ut.
Om ni går den här vägen, kanske ni träffar honom, sade
hustrun.

— Tack!

Åke begaf sig genast i väg. Han brann af begär att
få träffa honom och höra någonting om Malin.

Plötsligt slog honom en tanke:

— Men tänk om han icke vet något! Tänk om han
icke vet något! Då hinner jag väl knappast få tag i någon
annan, som känner till hvar hon bor, mumlade han.

Och den tanken sporrade hans steg, så att han
fördubblade farten.

Då han gått en tjugu minuter, stannade han och såg
sig omkring. Ingenstädes kunde han upptäcka någon
människa. Rundt omkring honom stodo granar, tallar, hassel,
rönn och ask. Den svaga vinden kom deras kronor att sakta
vaja. Det var tyst, nästan högtidligt tyst i skogen. Endast
en trasts melodiska ljud och en nötskrikas knarr hördes på
afstånd.

Åke lyssnade för att söka uppfånga ljudet af yxhugg.
Men från intet håll hördes några sådana.

— Undrar om han gått in i skogen åt höger eller
vänster? tänkte han tveksam.

— Får väl försöka först åt vänster, mumlade han och
gick in bland träden.

En tio minuter vandrade han så af och an. Ju längre
in han kom utan att kunna upptäcka någon Anders, dess
oroligare blef han.

— Han skall finnas här i närheten. Hans kärring sa
ju det. Det vore då en satans otur, i fall jag icke snart
skulle finna honom eller ännu värre, om vi möjligtvis skulle
ha gått om hvarandra.

Plötsligt hörde han ljudet af steg. Han stannade och
lyssnade; från hvilket håll de kunde komma. Det var som
om de nalkades rakt emot honom. Han gick en bit framåt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0766.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free