- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
776

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han sneglade ett tag bort mot sängen. Malin bade
lagt sig, och han kunde se hennes stora blå ögon lysa sig
till mötes. Han log och gick fram till henne, satte sig på
sängkanten och tog hennes friska hand mellan sina. Då
gummorna märkte detta, aflägsnade de sig ur rummet, medan
de förstulet nickade åt hvarandra.

Tyst satt Åke på sängkanten invid Malins sida. Han
kände intet behof af att tala. Det var nog att veta sig
vara hos henne och hålla hennes smala hand mellan sina.
Malin låg med drömmande, halfslutna ögon och såg
upp i taket. Till slut vände hon sig mot honom.

— I den här sängen har jag mången natt legat och
gråtit för din skull, hviskade hon.

Ake spratt till. Ater kände han samvetskvalen stinga.

— Har du det, liten. Du längtade då efter mig,
hviskade han tillbaka och kysste henne på pannan.

— Mycket, svarade Malin.

— Men du kunde i alla händelser icke längta mera
efter mig än jag efter dig. Jag har redan talat om för
dig, hur djupt jag ångrade min hårdhet att icke ta dig med
i båten den där natten. Sedan dess har jag icke haft någon
ro i min själ. Ett tag fick jag af någon höra att du var
död, och då var det nära att jag i förtviflan hoppat i sjön.
Men det var någonting inom mig, som sade att du kanske
likväl ännu lefde. Och så gaf jag mig ut att leta efter dig.
Och så fann jag dig här, visserligen sårad och sjuk men
likväl vid lif. Och jag tackar Gud för den lyckan.
Malin tryckte varmt hans hand.

— Tack, min vän, för din längtan efter mig och för
allt vackert du tänkt om mig, fastän jag, dumma och
tanklösa flicka, burit mig så illa åt och knappast är värd din
kärlek... Men nu är jag så trött. Mina ögonlock falla
samman. Jag vill sofva och drömma om dig. God natt,
min käraste vän!

— God natt, min älskade flicka! hviskade Åke, kysste
henne ännu en gång och smög sig därpå ut ur rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0782.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free