- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
8

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barndomsår och barndomsintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

BAKNDOMSÅR OCH BAKNDOSI3INTKYCK.

och timmerstockar, såg han den blida solen, speglande sig i
vattenpölen.

Så började han läsa för en lärd student, Holm, araben,
såsom han kallades, ett original, ett språkgeni, samt för
magister Wretberg, en ung lärare i Klara. Så kom han i
privatskola hos hofpredikanten Rhodin, som egentligen
upp-byggde sina gossar med hebreiska, »Guds och änglarnes
språk», hvilket Rhodin föreläste. Derifrån kom han in i
församlingens trivialskola för att börja sin vandring till
gymnasium och Upsala.

Hofslagaren tyckte väl, att studierna kunde inskränkas
och att August ingalunda var för god att blifva handtverkare.
Dock mötte han hos hustrun ett obetvingligt motstånd. Hon
ville icke vika en enda tum från sitt beslut, och detta hade
till mål att göra August till en lärd man.

Hofslagaren Blanch var en mycket fin hofslagare. Han
egde ganska hvita och väl vårdade händer och passade, sade
man, mer till embets- än borgersmän. Verkstaden skötte
hustrun, den ypperliga fru Karin; sjelf lär han icke gerna
hafva infunnit sig i smedjan. Dock var han vid sitt
giftermål angripen af lungsot, hvilken gjorde hans lynne obehagligt
och ojemnt. Särskildt var han ibland mindre välvillig mot
August; denne brukade tjena honom till skottafla för hans
missnöje. »Så ofta han höjde sin röst, blef jag mycket
skrämd, och mina ögon sökte då min moder,» säger Blanche
genom Ekström i En skådespelares äfventyr. Hofslagaren
kallade honom hånleende prinsen, och när den lille parfveln
vaknade och blef rädd, svarade han på hustruns förebråelser
och tårar: »Jaså, jag väcker prinsen, gubevars — nådig
prinsen får inte sofva, när nådig kungen kommer. Opp med
prinsen, han skall göra ställningssteg för hans majestät!»

»Nog har jag ofta sökt utgrunda orsaken till min fars
motvilja för mig» — säger samme Ekström —; »min mor
hade alltid tagit mitt parti mot honom, och som hon genom
sin själs öfverlägsenhet något imponerade på honom, så hade
hon nästan alltid lyckats i sina bemödanden. Och dock» —
fortsätter han — »var jag i hans närvaro ett temligen stilla
och lydigt barn, fast mera af fruktan än af kärlek, hvaremot
jag mindre lade band på mig inför min mor, som jag mycket
älskade men icke fruktade alls.»

Också blef det band, som knöts mellan dessa två,
oupplösligt och bindande för hela Blanches lif. Modern var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free