Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Freja» och tidningsgrälet 1837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
»FREJA» OCH TIDNINGSGRÄLET 1 887.
rubricera förbrytelsen, helst om sjelfva rubriken innebure en
smädelse.» Nu hade Freja yttrat: »I begagnaden er konungs
Eder gifna namn för att deröfver inskrifva edra egna
meningar, liksom förfalskaren begagnar sig af ett namn, det
han bemäktigat sig för att deraf göra en skuldsedel.» Häri,
sade aktör, låge en vrängd framställning; konungen hade
alls icke satt sitt namn under reglementet, »och något
in-skrifvande af egna meningar öfver konungens namn kunde
således här icke komma i fråga.» Vidare ordades om
förfalskning och förfalskare, uttryck som enligt aktör inneburo
en smädelse. Slutligen innehöll lilla Freja denna harang
om Cronstedt och hans hjelp, amiralitetskammarrådet Widin:
»Tiotal af år, vakor, mödor, sträfvanden kunna icke aftvå
den fläck, I satt på edra namn, och man skall en gång
fråga edra barn, om de äro afkomlingar till dem, som
förfalskade en svensk konungs befallningar till sitt folk.» Då
de felaktige icke på grund af laga kraftvunnen dom voro
öfverbevisade om brott, hvarigenom hedern förverkades,
stämplades dessa tillmälen såsom »äreröriga och smädliga».
Utgången af aktionen blef dock bättre, än man väntat
sig. Juryn dömde Freja att böta två hundra riksdaler, och
Freja svarade spetsigt: »Vi lemna juryns dom åt sitt värde,
men det vi kunna försäkra vår allmänhet är, att lika litet
som denna straffbestämmelse skall afskräcka oss från att
öppet, såsom förr, uttala våra omdömen, lika litet skall den
förmå att lägga någon skärpa i de moderata grundsatser vi
alltid hyllat.»
Innehållet i Freja under 1837 är för öfrigt ganska
rikhaltigt efter den tidens fordringar. Der finnas artiklar om
Nya elementarskolan, uppsatser om Norge, frimureriet m. m.;
dödsrunor öfver Wetterstedt, Lagerbjelke, Sondén,
öfversättningar från Balzac, recensioner och poem, och bland
skalderna märkas Dahlgren, Nicander och Böttiger.
Betecknande för Nicander vid denna tid af hans lif är
Mellins lilla anekdot om hans plats i opinionen. Den 28
september 1835 skrifver han och berättar om skalden
Long-fellows stockholmsvistelse. »När han kom till Stockholm,
frågade han sin hyrlakej, huru han skulle få reda på kungl,
sekreteraren Nicander. Lakejen lofvade att höra efter och
underrättade derpå Longfellow, att kungl, sekreterame Nicander
och Hierta hade konspirerat mot konungen och voro landsförvista
ur staden. Du ser således, huru det stora betjentpublicum
tror om dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
