Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7-
Ur tidens krönika,
nder 1826 skref Thomander till Dahlgren angående
Tegnérs reaktionära åsigter: »I politik har han klena
begrepp: despotismen, ansvarighet inför gud och samvete,
strunt i lagen 1 Det är (eller rättare var kl. 6 om aftonen
den 17 december 1825) hans lära.» Julirevolutionen verkade
ingen ändring. Snarare ser det ut, som om den ökat
bitterheten. Då Agardh tog sitt inträde i Svenska Akademien,
helsades han af biskopen i Vexiö med ett tal, som grymt
persifflerar de liberala åsigterna. Tiden, säger han, lefver
endast i ögonblicket, »der dagens infusionsdjur leka frihet —
i tanklöst vimmel, eller falla ner i platt afgudadyrkan — för
sig sjelfva!» Tiden, som blifvit frisinnad, tål icke någon
makt. »Ej en skall styra, och ej fler, men alla — ty
medelmåttans jemlikhet är helig. Det går en jemkningsande genom
verlden, som bortskär höjderna och fyller djupen och icke
tål, att något menniskobarn får bli blott ett hufvud högre
än de andra.»*
Detta blef för starkt för den ömtåliga pressen, särskildt
för de frisinnades organ, Aftonbladet, hvilket bland sina
medarbetare då egde Palmær. I bref till Svenska Minerva tog
den qvicke Palmær och öfverhöljde herr biskopen med ett
oförsynt gyckel. »Min käre Tegnér» — låter han skalden
Kellgren h viska — »du är en förbåldt stor man, en fem
tum hög jätte bland ett fyra tum högt slägte. Men derför
bör du icke förhäfva dig. Högmodets Goliat träffar på sistone
sin David, och den aldrig slumrande Nemesis omsmider
* Svenska Akademiens handlingar från år 1796, del. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
