Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
UR TIDENS KRÖNIKA.
er under frihetens skepnad, med jakobinmössan
framskymtande under konungakronan.»
1 denna stil fortsatte han att uppbygga sina gossar,
ständigt mera hätsk, oförsonlig och orättvis. 1835 persifrieras
de liberale. »På poeter äfvensom på lagstiftare och
verlds-förbättrare ha vi icke brist, utan öfverflöd, så att vi äfven
kunna exportera till utländingen, ifall ett sådant råämne funne
någon afsättning.» Han roar sig åt den nya tidens män,
reformatorerna, »menniskoslägtets lycksaliggörare, verldens
förbättrare, frihetens och ljusets ordförande på jorden, hvilkas
tidnings blad äro idel sibylliniska blad, fullskrifna med
gudasvar. Eolus hade vädret i en säck, och på samma sätt ha
äfven desse tidsandan i sin skinnsäck och släppa ut så mycket
väder deraf, som de behaga. — —» Nästa gång, 1836,
säger han: »Huru mycken rök utblåses icke med
tobaksröken, huru upplöses ej tidens ström i idel skum och Svea
Rikes häfder i idel tidningssladder.» 1838 kallar han tiden
ärelös, splittrad, förtappad, sönderhackad, atomistisk. Tiden
är monarkisk, »ty ingen aktas värdig att styra. De många
planeterna eller irrstjernorna samla sig icke kring någon sol,
utan hvarje atom vill vara sol för sig sjelf, ja sitt eget
solsystem. Sådant hör till den beprisade jemlikheten och
liberalismen.» 1839 går det löst mot rabulisterna och »de
riksvårdande embetsverk, som kallas tidningsbyråer, hvilka, som
bekant är, ha ljus och frihet till sitt näringsfång».
Rabulis-men rekryteras bland verkens extra ordinarier, som drifva
denna handtering dels af nöd, dels af oduglighet, dels äfven
af begär efter att frondera och kallas frisinnade. De tadla
den regering, de svurit att upprätthålla. Men »när de
missnöjde och förhungrade extra ordinarierna hunnit tjena sig
upp till ordinarie, och tidningsuselheten blifvit en uselhet
på stat med lön och rang — då skall det visa sig, hvart
denna publicistbildning egentligen leder.» Han uttalar sig
med harm om litteraturens »kryp- och skridfän, de eviga
anonymerna i tankens eller snillets verld, som hittills fört
den moderna frihetens talan.–Dess förfäktare tystna
icke, så länge det ännu lönar sig att skrika, — så länge det
godt betalar sig. Ty allmänheten betalar sjelf sin förvillelse
och prenumererar villigt på sin demoralisation årligen. Det
är den allmänhet, som annars med ett något ohöfligt namn
plär kallas pöbel, det vare sig med eller utan riksdagspolett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
