Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Final
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos stüdentebna.
427
stationen, hvarest han skulle välkomna och helsa
studenterna, säger han: »Jag var dum, som icke tagit en droska 1»
Slutligen ber han systern skaffa honom en åkare.
Efter en stund visar sig ekipaget vid trappan, förspändt
med ett par hvita och något småväxta dragare. Blanche
sätter sig upp, klagande öfver kylan, och börjar, då han
ser, att hästarne äro slöskodda, uttrycka sin förargelse, orolig
öfver dröjsmålet.
Efter att hafva hemtat herr von Qvanten i förbifarten
kommer han till sitt mål, dock icke i feststämning. Tåget
med studenterna ångar in på perrongen, hvitmössorna ordna
sig, Blanche håller ett tal och känner, der han står,
bar-hufvad, och helsar dem, novembervindens köld lägga sig
öfver hjessan.
Så börjar han utdela biljetterna till festen. Efter en
stund öfverlemnar han arbetet åt en annan. Han är trött,
säger han, fryser och är ängslig. Så ordna sig studenterna
för att tåga till hotel Fenix. August Blanche följer dem.
Marschen är något häftig. Blanche ryckes dock med, ehuru
ej utan svårighet. Så snart han kommit upp i hotellets
festvåning känner han, hur hjertat klappar fort, lifligare än
vanligt.
Så håller han ett nytt tal för ungdomen vid frukosten,
der han söker betona, huru önskligt det skulle vara, att
högskolan blefve flyttad till »intelligensens hjerta».
Sånganföraren Forssman uppträder och svarar, afvisande bestämdt
hvarje tanke på flyttning. August Blanche väntade ej en
dylik skarp protest. Molnet på hans panna växer och han
blir fåordig.
Inemot klockan elfva säger han till studenterna: »Nu
måste vi gå, folket är litet uppretadtl Bäst vore det derför
att komma fram i god tid.» Och tåget utvecklar sina
ungdomliga led; det ringlar utför trapporna, skrider nedför
Drottninggatan; sångarne stämma upp, fanorna fladdra.
August Blanche synes vid en students arm. * Han går
i första ledet, ansigtet är blekt. När tåget hunnit fram
nära apoteket Ugglan, säger han: »Gå ni före, jag kommer
efter, gossarl» Vacklande öppnar han apotekets dörr. Han
kastar sig på en soffa och säger med svag röst: »Tillåt
* Frithiof Rydén, småländing, öfversättare af Geroks Palmblad,
besjungen af C. D. af Wirsén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
