- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
430

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Final

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

FINAL.

genom staden, var oändligt; främst gick hans folkbeväpning

— skarpskyttekompanierna I

Till dem hade han talat två månader förut, och icke
endast till dem utan till landets hela folkbeväpning, hvilken
under september möttes i hufvudstaden. Då sade han på
festen för Sveriges alla skarpskyttar: »Den som sett
förmiddagsrevyn i dag der ute på gärdet, han glömmer den
ej. Det var ett stycke af denna massa, som gått man ur
huse, när det gällt, och kan gå en gång till, om det
behöfves, ty allt var representeradt der: skolan, lagen,
verkstaden, handelsboden, köpmanskontoret, embetsrummet. Det
var Sverige med och utan skägg, Sverige i jacka och i
röck, Sverige med mörka lockar och med grå; det var alla
stånd och åldrar, defilerande och slutna kring fäderneslandets
högburna fanor. Det är förlåtligt, om man vid en sådan
syn hänföres till våra krigiska minnen, men icke blott till
de segrar, våra store konungar vunnit, och de stora
eröfringar de gjort, utan ock i synnerhet till de segrar folket
vunnit för sin frihet och sitt sjelfbestånd, och hvilka, Gud
vare lof, ännu finnas qvar och skola finnas qvar, derpå
svärja vi högtidligt!»

Den krans, som först egnades August Blanches stoft,
nedlades af det nionde kompaniets chef. Denne, August
Sohlman, yttrade då följande: »Hvi ljuda i dag
sorgmarschens toner? Hvarför står den vapenrustade ungdomen
emot vanan med sänkta hufvuden och med vemod i blicken?
Hvarför äro fanorna behängda med sorgens symboler? Har
en kämpe fallit? Ja, i sanning, en kämpe god! En kämpe
för allt ädelt och skönt, för rätt, frihet och fosterland!

— — — Nu är hans fälttåg slutadt med seger och frid.
Se — sjelfva detta ändlösa liktåg, hvartill vår hufvudstad
näppeligen sett någonting motsvarande, det liknar ju nästan,
oaktadt sitt allvar och sin stillhet, ett triumftåg. Men dess
dimensioner och betydelse växa ännu mera, då vi tänka
oss de otaliga skaror, som, befinnande sig fjerran härifrån,
dock äro här närvarande med sitt hjerta, med sitt innerliga
och djupa deltagande. Det svenska folket bringar genom
uppriktig saknad den bortgångne en gärd af hyllning!»

Den krans, som sist egnades August Blanches stoft,
nedlades i det arma Polens namn af Demontowicz. »Der
kom en gång», yttrade han vemodigt på tyska, »en biltog
skara till detta gästvänliga land. Oändlig sorg tyngde främ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free