Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Hagaparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ÄFVKNTYK I IIAGAPAKKKN.
25
för man får inte se på hvad det kostar, när någonting vigtigt
är i görningen; jag ska emellertid tvätta upp dina hvita byxor
och ta fläckarne ur din svarta frack; gör nu Som jag sagt,
Figge, och glöm för all del icke rövinet.»
Efter denna tillsägelse, hvarunder. min mor ingen enda
gång behöfde hemta andan, skildes vi åt. Jag hade vid
några tillfällen sett mamsell Christine. Flon hade långt
lingult hår, utstående ljusblå ögon, stor hvass näsa och
äfven denna något ljusblå på tippen, snarlik ett
damasche-radt huggjern. Men tanken på de sex tusen och att snart
kunna bli min egen borgare gjorde hennes näsa mindre
vådlig att nalkas. Jag tror till och med, att jag två nätter
å rad drömde om att jag med henne vid min sida åkte i
egna vagnar öfver jorden, ofvan molnen och himmelen, och
det efter de ypperligaste helsinghästar i verlden.
Derpåföljande söndagseftermiddag höll jag, såsom
be-stämdt var, med vår största »hyrkajsa» utanför min mors
port. Utom gumman mor min, fru Linström och hennes
dotter, upptäckte och igenkände jag en fru Lagge, enka
efter en tunnbindare vid Surbrunnsgatan, samt hennes son,
en lång smalbent räkel, som stod i Hassels kryddbod vid
Hötorget och nu visade sig med en gitarr hängande i
ljusblått band öfver ena skuldran.
»Jag kunde inte undgå att bjuda fru Lagge,» hviskade
min mor till mig, »ty jag var på kaffe hos henne i går
och hon trakterade mig med risgrynskorf, men inte kunde
jag ana att hon skulle ta sin glåmiga son med; men stå
bara på dig, Figge, och visa att du kan slå kryddbonesaren
ur brädet, fast han har gitarr på ryggen och alla fickorna
fulla med russin och mandel.»
De tre fruarna intogo och fylde framsätet, hr Lagge
och jag baksätet med mamsell Christine emellan oss. Men
som min mors matkorg, lika hög, bred och lång som sätena,
intog hela golfvet, så nödgades* både fram- och baksätets
passagerare sträcka benen öfver densamma och klämma in
sina fötter mellan visavierna, hvilket hade till följd att, vid
hvarje stöt den tunga vagnen gjorde, den enas fötter kommo
i rätt känbar beröring med de andras sidor.
»Såna rysliga stöflar hr Höglund har,» anmärkte vid
ett dylikt tillfälle fru Lagge, som satt eller rättare låg
midt emot mig, »jag tror jag fick hela klacken in i veka
lifvet på mig . . . Men hvarför nyttjar då inte herrn
Bilder ur verkligheten. 1. 2 b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
