Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fönsterrutan vid Karduansmakargränd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattig tvätterska, hvilken för det mesta var ute i staden och
då alltid hade sitt barn instängdt.
Men det var på längden något enformigt att endast
få nicka åt henne. Derför makade jag till hennes fönster
en bänk, steg upp på den och närmade derefter mitt
ansigte intill fönsterrutan. Samma manöver gjorde hon inifrån,
och så stodo vi länge, speglande oss i hvarandras ögon, till
dess våra läppar möttes och kysstes, genom glaset förstås.
Detta förnyade vi så ofta vi hade tillfälle, men sågo oss
alltid först om med mycken försigtighet och rädsla, ty äfven
i barndomen har man en aning om att all jordisk lycka
manar fram verldens afund och hinder.
Mina föräldrar flyttade snart till en annan trakt af
staden, och det blef slut på tetateten genom fönstret. Men
mången gång funderade jag på att skära ut den der rutan och
taga den med, ty det föreföll mig som om det ställe af
glaset, der våra munnar råkats, skimrade af regnbågens alla
färger. Kanske hade en stråle af solen, lekande i imman
efter våra varma oskyldiga läppar, slutligen glömt sig qvar
och för alltid införlifvat sig med den lilla rutan.
År försvunno och jag såg icke mera till Lotta; men
när jag i kontorets beställningsbok nästan dagligen såg
mamsell Wigrens namn, slog det mig genast för hufvudet, att
det möjligen kunde vara densamma, emedan jag hört att den
der mamsellen skulle vara mycket vacker och bara 18 år.
Jag steg upp i ett hus vid Drottninggatan, befann mig
snart i ett praktfullt möbleradt förmak och några minuter
derefter ansigte mot ansigte med henne jag sökte.
»Jaså, hyrkuskräkningen,» sade hon, tilläggande strax
med en blick på summan: »tvåhundra riksdaler . . . det var
mycket för en enda månad . . . eller hur?»
Jag hörde knappast hvad hon frågade, ty alla mina
sinnen hade koncentrerat sig i synens. Hon smålog med
synbar tillfredsställelse. Kanske hon trodde att jag beundrade
hennes skönhet och dyrbara toalett, och visserligen hade
hon all möjlig rätt till denna beundran; men det var endast
lilla Lottas anletsdrag jag forskade efter och dem jag också
slutligen återfann.
»Förlåt! Men är inte mamsells dopnamn Lotta?»
frågade jag, utan att tänka på det mindre belefvade uti att
med en så familjär fråga besvara hennes anmärkning mot
räkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
