Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sofvande kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, »ty han håller sig åtminstone hemma och förstör inte
det lilla jag har.»
Det lilla hon hade belöpte sig dock till 12,000 rdr;
men hur Jan Andersson fått veta detta, känner jag ej, ty
hvarken jag eller någon annan i trakten visste förut något
derom. Men när han var vaken, så var han det med besked.
Jag bevistade bröllopet såsom brudgummens far. Under
hela festen höll han sig temmeligen vaken och var till och
med så upprymd, att han lofvade mig sin tjenst, i fall jag
någon gång behöfde den, derför att jag alltid manat godt
för honom. Inom några år hade han fördubblat sin hustrus
hemgift genom lyckliga husköp och troligtvis äfven genom
procenteri.
En gång i behof af mynt och erinrande mig hans löfte,
besökte jag honom och begärde få låna 50 rdr.
»Naij,» svarade han, börjande gäspa och sträcka på sig.
Förargad dels öfver hans vägran och dels öfver att en
menniska, som af naturen hade så lätt för att gäspa, skulle
taga konsten till hjelp, tog jag genast min hatt och gick.
»Sööte, goe ärr Öglund!» ropade han efter mig i trappan.
»Nå, hvad är det?» frågade jag, vändande mig om.
»Bäli inte ond på mäg,» bad han, med handen bakom
sitt ena öra.
»Åhnej,» försäkrade jag, »men låna mig åtminstone
25 rdr.»
Han gaf mig ej ett enda öre, och jag gaf honom tusan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
