Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och några pistoler, som jag hade hängande på väggen
ofvanom sängen.
»Men hvad, millioner raketer! skall ni med den der
gamla ryttarpistolen!» ropade öfversten, i det han reste sig
npp och närmade sig väggen.
Innan jag hann svara, hörde jag öfversten uppgifva ett
rop af fasa, såg honom blekna, slå sig för pannan och skälfva
i alla leder. Bestört fattade jag honom vid armen, ty jag
fruktade, att han skulle digna till golfvet. Men han sköt
mig hastigt ifrån sig och ryckte till sig pistolen.
»Hvar har ni fått den ifrån?» frågade han derefter med
dof stämma.
»Jag köpte den i ett klädstånd för ett år sedan,»
upplyste jag.
»Har ni observerat initialerna på kolfven?»
»Javisst, ett C och ett G.»
»De betyda Carl G**, det är mitt namn!» mera
mumlade än talade den gamle krigaren; »detta vapen var
mitt-för tjugofem år sedan och kastades då i en skräpvrå, men
nu återfinner jag det här! ... En förskräcklig historia
rymmes i denna rostiga pipa! . . . Till h-te med den!»
Derpå kastade han pistolen på elden, som snart
förtärde hvad som förtäras kunde, under det att öfversten,
återtagande stolen, satt och- betraktade den sprakande veden,
då och då dragande en djup suck.
»Besynnerligt!» mumlade han efter en stunds tystnad.
»Hvarför skulle jag efter så många år återse detta rysliga
vittne! Kan det vara den outransakliga försynens mening,
att den der fasansfulla gerningen icke skulle få dö med dem
som deltagit deruti, på det den måtte framstå såsom ett
hemskt, men varnande exempel för verlden! . . . Tag plats
bredvid mig, unge man, och lyssna till något, som för en
stund åtminstone skall hämma blodets gång i edra ådror!»
Jag tog plats på en stol bredvid öfversten och
lyssnade till hans berättelse, afgifven, såsom jag tyckte, i ett
slags febertillstånd, ty alla muskler i hans af ålder eljest
något stela ansigte voro i en oupphörlig, krampaktig rörelse,
lians ansigte blodrödt och ögonen tillslutna. Det var som
om en oemotståndlig makt hade tvungit honom att tala mot
hans egen vilja.
»Vid tjugotvå års ålder gifte jag mig,» började nu
öfversten, »och min hustru skänkte mig en son, som blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
