Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Trefaldighetsnatt vid Uggleviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång hos det täcka könet. Det är kanske bekant, att
t. ex. hufvudstadens jungfrur kunna betala en hästgardist
ända till tjugufyra skilling utom fri förtäring blott för hans
sällskap på några timmars promenad en söndagseftermiddag.
Det är trefligt att hålla under armen en vacker uniform,
hvars sporrar klinga vid hvarje steg.
»Hör på, godt folk!» ropade fogel blå till kråkorna;
»hvad man säger mig aktar jag icke mer än en myggas
bett; men den mun som ånyo öppnar sig för ett glåpord
mot denna flicka, den läser jag till med ett lås af slipadt stål!»
Detta var ett obetänksamt yttrande, och jag förutsåg
med fasa följderna deraf. Alla kråkorna reste sig,
ögonblickligen återtagande sina menniskohamnar, men icke bättre
för det.
»Tillbaka!» fortfor gardisten med handen på sabelfästet;
»ty, så sant jag suttit på hästrygg, fäster jag icke era öron
och näsor vid enhäcken der, så att den ska se ut som en
nyponbuske, färdig till skörd, och marken bli röd som ett
lingonland!»
Det mordskri, som från alla sidor följde på denna
utmaning, trängde genom merg och ben. Jag blickade efter
poeten, i den tanken att han möjligen kunde besvärja
stormen; men han syntes ej till. Jag kastade mig derför sjelf
in bland hopen, för att stifta fred innan första slaget
utdelades; men jag fick emot mig en hop af minst tjugu
personer, hvilka drefvo mig tillbaka. Under det jag baklänges
retirerade, såg jag den käcke, men oförsigtige lifgardisten,
med dragna sabeln i ena handen och jernslidan i den andra,
svänga sig omkring midt i den ursinniga skaran och
beskrifva en cirkel, som än vidgade sig allt efter styrkan
i försvaret och än minskades i den mån den anfallnes
krafter aftogo. Småningom blef cirkeln allt mindre och
mindre; ännu en gång såg jag sabeln och dess slida blixtra
till, röda af den gryende dagen, röda äfven af blod.
Slutligen såg jag dem icke mer. Oroad både af hans och af
den stackars flickans öde, ville jag ånyo blanda mig i denna
vilda hop, som tjöt af segerfröjd öfver en enda man; men
ånyo drefs jag tillbaka, förföljdes och måste rädda mig genom
en snabb flykt utåt Roslagsvägen.
Några timmar hade jag derefter ströfvat fram och tillbaka
på vägen mellan Kräftriket och Frescati, då jag beslöt
taga hemvägen genom Uggleviken. I hofjägarbostället hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
