Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Jonson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HO JONSON GRIP.
165
samma gård och hos hvilken modern äfven rekommenderat
honom, tog Nils med sig i kyrkan första söndagen han var
i Stockholm. Med mycken uppbyggelse tycktes han sitta
der under hela högmesso-gudstjensten, och han snyftade och
grät starkare än hela den qvinliga församlingen. Han följde
jemväl med i aftonsången och afhörde denna under samma
djupa rörelse. Den gamla pigan blef så intagen af hans
andakt, att hon, efter hemkomsten från kyrkan, bjöd honom
upp till sig, trakterade honom med två koppar kaffe, ett
halft dussin pepparkakor och slutligen med uppläsandet al
ytterligare en predikan öfver dagens ämne ur en gammal
postilla, hvarefter han skildes ifrån henne med ögonen röda
af tårar.
Men när Nils nedkommit i drängkammaren, bjöds han
af kamraterna på ett parti salahybika, ett slags kortraflel,
mycket vanligt bland den lägre folkklassen, samt på ett stop
bränvin, något ännu vanligare. Spelet och kalaset ändades
med slagsmål, der det vankades både röda och blå ögon
och hvaruti den gudfruktige Nils utmärkte sig som den
mest oregerlige och vildaste af alla .kamraterna.
Jag måste sjelf in för att ställa till rätta, hvarefter jag
tog Nils afsides och lörehöll honom hans uppförande. Han
grät som ett barn, lofvade bot och bättring, men en halt
timme derefter nödgades jag skynda in i stallet för att
rycka från honom en kappe hafre, som en annan af
drän-garne öfvertalt honom att taga för att dermed tillbyta sig
bränvin hos en åkare i grannskapet, utan att han syntes
begripa, att hvad han ville göra var en oloflig handling.
Han var, med ett ord, ett viljelöst verktyg för en hvar
som ville begagna det till nytta eller skada. Slutligen blef
det mig bra besvärligt att ha ett vaksamt öga på honom,
som modern bedt mig om, och den gamla gudfruktiga pigan
blef snart så förskräckt för honom, att hon en lång tid
trodde att det var djefvulen sjelf, som hon en gång haft
med sig i kyrkan och bjudit på kaffe och pepparkakor.
En annan afton, fram på hösten, kom en af drängarne
ned till mig och beklagade sig bittert öfver att Nils Ersson
haft med sig upp på deras kammare »en herre», hvilken
först tagit pengar af honom på falskt spel och sedan slagit
honom, när han kom underfund dermed och ville ha sina
pengar tillbaka. Jag följde med drängen upp på kammaren,
tor att se hvad det kunde vara för »en herre» som spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
