Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vice pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vice pastorn.
Vid tjugutvå års ålder eller året före min prestvigning
vistades jag någon tid såsom informator uti ett mycket
förnämt hus i en af rikets mellersta provinser. I
förbigående må nämnas, att jag alltsedan mitt adertonde år, då
jag lemnade mina föräldrars hem för att begifva mig till
Upsala akademi, haft kondition såsom lärare, ehuru hos olika
familjer. Detta är i allmänhet fattiga studenters lott och
var i synnerhet min, som af verldens timliga goda
hemifrån endast medfört ett gammalt fickur med dubbel
silfverboett, som min far vid affärden skänkt mig. Det var en
familjeklenod, som under långliga tider gått från far till
äldste sonen. Mycket tung och ovig att bära, der den låg
i sin bastanta urficka af sämskskinn, utgjorde den icke desto
mindre min stolthet, trots den simpla urkedjan och nyckeln,
begge af messing. Hvarje gång jag betraktar den gamla
spräckta urtaflan med de romerska siffrorna på, tycker jag
att det är min fars, ja, mina fäders ansigten som vända sig
till mig, än glada eller dystra, än belönande eller straffande,
allt efter min egen sinnesstämning naturligtvis. Jag ser
deras blickar följa mig, hör deras hjertan slå, och i
silfverinfattningen, tunn och bucklig af ålder, märker jag hur deras
hjessor grånat och hvitnat i kyrkans tjenst. Mången har
drifvit gyckel med den gamla silfverrofvan för dess
klumpiga form, men den har fortfarit att gå långt efter sedan
gycklarne lagt sig till den eviga hvilan. Kanske skall den
ännu ett sekel vara den som skrattar sist, och väl vore det,
ty en sägen går, att när Flodmanska uret stannar, då är det
också förbi med Flodmanska familjen, trots dess stora
rikedom på barn och barnabarn. Man vill icke gerna att den
familj man tillhör skall dö ut, äfven om inga andra minnen
fästas vid den än försakelsens och mödans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0012.html
