- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 2. Bilder ur verkligheten. Del 2. En prestmans anteckningar /
25

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ulf i fårakläder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gången, tog sjelf lyktan och gick fram på stora gången.
Ett svagt buller från venstcr gjorde, att jag riktade mina
steg åt det håll, der sakristian är belägen. Kommen till en
af bänkarna i närheten deraf, blef jag icke litet öfverraskad,
när jag på golfvet i denna bänk fann liggande en
qvinno-figur, men hvilken, innan jag ens hunnit "ställa ett ord till
henne, rusade upp, svingade sig öfver bänken och tog till
flykten åt kyrkdörren. Sättande efter henne, såg jag henne
knuffa undan kyrkvaktaren och ila ut på kyrkogården. Men
jag var efter hack i häl, och som hennes språng var
be-sväradt af kjortlarna, fick jag snart fatt i rymmerskan.

»Släpp mig, herre, annars tar jag till knifven!» ropade
hon, under ett motstånd för kraftfullt att vara en qvinnas.
Men om jag hade bergslagsdialekt, så hade jag också
bergs-lagsarmar, och den sköna stod snart inklämd som i ett
skrufstäd. Kyrkvaktaren, hvilken äntligen repat mod, kom
nu till min hjelp jemte annat folk, som bullret lockat till
stället, hvarefter qvinnan undergick behörig visitation. Ingen
knif hade hon på sig, men deremot en hel knippa dyrkar
af alla dimensioner, och vid polisbetjeningens ankomst
upplystes det, att denna verkliga ulf i fårakläder icke var någon
annan än den på sin tid särdeles beryktade och förslagne
stortjufven »Lasse-Maja», så kallad emedan han oftast
uppenbarade sig i fruntimmerskläder.

»Fan förbanna!» hörde jag honom mumla under det
han affördes; »det är som jag alltid sagt, det är ingen
välsignelse med att stjäla i kyrka.»

Liksom han begagnade sig af aftonbönen för att utan
besvär komma in i kyrkan, ernade han vid morgonbönen
passa på för att lika beqvämt komma ut med sitt rof, hvilket
säkerligen hade lyckats honom, om icke jag och månen
varit. »Lasse-Maja», hvars från trycket utgifna historia
måhända upplefvat flere och större upplagor än någon af våra
största författares arbeten, dog likväl icke som lifstidsfånge.
Hans uppförande under den långa fästningstiden var i allo
så oklanderligt och godt, att han slutligen fick konungens
nåd och dog för icke så många år sedan i trakten af
Arboga, såsom egare till en gård, den han köpt för sina
besparingar af sitt arbete på fästningen, aktad af alla sina
grannar, trots sin förflutna lefnad. Det är icke alla ulfvar
som sluta så.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free