Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Damen med gröna floret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit, stod Haglund, som likaledes sprungit upp, redan framför
honom, fyllande med sin breda gestalt hela fönsterluften.
»Det var en gudasyn!» ropade Ringman, förgäfves
sökande hvad han nyss och i ett ögonblick skådat: »Herre,
ni har ljugit!» tilläde han, adresserande sig med häftighet
till sin discipel; »en sådan näsa skulle väcka sjelfva
kärleksgudinnans afund. Hvem är hon, denna engel, som ni
stufvat in i ert murkna drifhus bland allt möjligt skräp?. . .
Är det ett hypotek, så säg mig, hur många millioner ni
lånt på det?»
»Kanske notarien vill lösa det,» svarade Haglund med
ett försmädligt leende; »men för att tala allvarsamt,» tilläde
han med strängaste blick, »så får jag råda er att aldrig
nalkas denna flicka eller ens göra min af att vilja nalkas
henne, så framt vi skola förblifva goda vänner och ni vill
fortsätta med undervisningen i mitt hus.»
»Jag ger er och er fördömda klavesäng tusan!»
förklarade musikläraren.
»Och jag ger er fritt sommarnöje på gäldstugan!»
förklarade musikeleven, »ty det återstår ännu tvåhundra
riksdaler af er skuld, utom ränta och expenser.»
Ringman teg och syntes nedslagen. Hade det varit
vintertiden, så hade han kanske varit modigare; men att
sitta bakom gallerfönster när vind och våg och fjäril äro
som friast, det var för mycket motbjudande för en varelse
med tjugufemårigt blod och musikaliska talanger. Han
mätte en stund sin barske elev med en skygg blick.
Der-efter tog han sin hatt och gick, fast besluten att vid nästa
lektion flitigt använda sin tjocka blyertspenna, det enda
vapen han hade.
Ringman fortsatte att ge lektioner, och Haglund, liksom
han anat hvad som förestode honom, i fall han ej kunde
sina lexor, arbetade som en häst på sin klavesäng.
Stundom mötte Ringman i trädgården den beslöjade damen,
men hennes ifver att undvika honom var så ögonskenlig,
att han icke vågade nalkas henne.
En eftermiddag längre fram på sommaren kom han
tidigare till plantagen än han brukade och höll på att gå
’ förbi en liten damm, kring hvilken Haglund planterat
några pilqvistar eller sticklingar, bland hvilka stod en
grön-målad bänk, då han tvärt stannade, fasttrollad af den
herr-ligaste syn. På bänken satt ett ungt fruntimmer, läsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
