Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sjåp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att karlar kunna vara sådana stackare! Att smeder
skola sky för elden!» utbrast hon med häftighet, hvarefter
hon ryckte åt sig en pyts, fylld med vatten, och ilade med
denna uppför stegen, och snart visade hon sig på takåsen,
omgifven af rök och gnistor.
Exemplet verkade. Man följde henne under hurrarop,
vatten langades från hand till hand, och inom några minuter
var elden på detta ställe släckt, hvarefter brandsegel
upphissades och utbreddes öfver den svedda gafveln. Sedan
den modiga flickan befallt, att vatten oupphörligen skulle
gjutas öfver brandseglet, ilade hon utför stegen och begaf
sig till flygelbyggnaden, der hon ånyo ställde sig i spetsen
för arbetet, hvaruti jag och min vän genast togo del, utan
att det föll min värd inspektören in att taga kommandot.
Vi bara lydde, fullt förvissade att detta var det enda vi
för tillfället behöfde göra. Det var som sväfvade ett
öfverjordiskt väsen omkring och öfver oss alla.
Flygel-byggnaden, hvilken var af trä, nedbrann till grunden, men
vidare spred sig icke elden.
Först när faran väl var öfverstånden, kom hjeltinnan
till oss. Hon var svart af rök och sot i ansigte, på händer
och klädning. Några lockar vid venstra tinningen voro till
och med svedda.
»Herr inspektor,» började hon med en klarhet och
fasthet i rösten, som icke röjde den ringaste ansträngning,
»huru elden kommit lös, vet ingen än, men jag var den
som från mitt fönster först såg den bryta ut från vinden.
Troligen har någon varit med ljus deruppe och farit fram
oförsigtigt dermed. Allt som kunde flyttas är emellertid
räddadt, och alla kontorsböckerna äro i godt förvar. Herr
inspektorn torde nu vara god och låta folket få någon
för-friskning, ty det har varit ett strängt arbete i natt. . .
Himlen vare lofvad, att ingen större olycka hände!»
Hvarken jag eller inspektören hade hört henne tala så
mycket på en gång.
»Men, min Gud, hvad jag måtte se ut!» återtog hon,
afbrytande på detta sätt våra uttryck af tacksägelse och
beundran, »och förlåt! ... jag tror ... jag . . . jag . . .»
Hon vacklade och skulle ha fallit, om vi icke stödt
henne. Men . i detsamma rycktes hon ur våra armar af
minst tjugu händer och bars af folket in i huset under det
mest stormande jubel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
