Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Följderna af likhet och olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter dessa ord, och innan vår läkare hann öppna mun,
aflägsnade sig den äldre herrn och skyndade efter sin dotter,
som långsamt och med böjdt hufvud skred uppför backen.
Allt detta hade passerat vida hastigare, än vi hunnit
ned-skrifva det. Vår läkare stod en stund villrådig, om han
skulle ila efter det besynnerliga herrskapet, i hvars
familje-angelägenheter han så oskyldigt och genom ett uppenbart
misstag på person blifvit inblandad; men hvartill skulle det
väl tjena? Den sannskyldige hjeltens öde blef säkerligen icke
bättre för det. Han fortsatte derför helt lugnt sin väg,
småskrattande åt sitt äfventyr. Kommen in på Österlånggatan,
kände han sig särdeles matfrisk och sugande —• också en af
ungdomens många fördelar ■—• och han gick derför in på
en källare och beställde sig frukost. När han spisat, frågade
han hvad han var skyldig.
»En riksdaler för det här,» svarade kyparen, »och en
riksdaler och femti öre för hvad herrn tog in, när herrn
nyss var inne.»
»Hvad för slag, har jag nyss varit inne?» frågade
läkaren, icke litet förbluffad.
»Ja, för en timme sedan, men då glömde herrn att
betala,» fortfor kyparen; »herrn måtte väl minnas, att det
då var en sup, en biffstek med lök och potates och en half
butelj engelsk porter, summa i: 50.»
»Jag tror, att alla menniskor äro galna i dag!» ropade
licentiaten, kastade riksdalers-ettan på bordet och reste sig
för att gå.
»Nenej, stopp, min gunstig herre!» ropade
källarmästaren, närmande sig; »herrn torde vara god och först
liqvidera för begge frukostarna. Det är ju i sin ordning det?»
»Men det är ju ett spektakel!» yttrade den olycklige
kunden, »om jag för en timme sedan ätit frukost, så hade
jag inte behöft göra det nu.»
»Det är visst inte ovanligt,» förklarade källarmästaren;
»jag känner folk som äter tre frukostar om dagen och ändå
har god aptit när middagen kommer; men nog är det
ovanligt, att bättre folk smyger sig bort utan att betala.»
»Men,» invände kunden, »om jag nyss smygt mig bort
utan att betala, så hade jag väl aktat mig för att så snart
komma tillbaka.»
»Åh,» svarade källarmästaren, »herrn tyckte det gick
så lätt för sig den gången, men vi hade nog ögonen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
