Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvärfvat hafva, utan hade han städse för ögonen och i
sitt hjerta hvad Syrach i 18 kap. io versen så sannt och
efterföljansvärdt säger: Haj icke nöje uti slöseri, alt du icke
må behöfva andras sammanskott. Ja, mine älskade åhörare,
det goda han egde behöll han icke för sig sjelf allena,
utan meddelade deraf åt andra, såsom det en sannt gudaktig
kristen höfves, och derom skola vittna alla de tårar han
aftorkat, alla de lidanden han hugsvalat, väl vetande att
det goda någon här i detta jordelifvet görer, honom skall
det uti ett bättre lif sjufaldt återguldet varda. . .»
»Sjufaldt!» upprepade ånyo den oefterrättlige traktören;
»det fick han på jorden ocksåI»
»Men det nöjde han sig icke med,» inföll en annan,
»han tog aldrig under hundrade.»
Ett sorl, blandadt med grin och skratt, genomlopp hela
den svarta ringen, och jag kunde icke heller nu underlåta
att med full hals instämma deruti, ty jag började i min
enfald tro, att det låg en djup afsigtlig ironi i prestens tal,
enkom afsedd att väcka munterhet. Men att det så icke
var, det hade jag bort kunna se på hofpredikantens ansigte,
som skiftade i alla färger, under det han harklade och
sökte återfå ordet.
»Men, mine älskade åhörare!» gnällde han till i
för-tviflan, »mine älskade . . . mine älskade åhörare ...»
Han höll upp. Han tycktes vilja tala något utom
konceptet, antingen för att förmana till ordning eller för
att ge slutet af sitt tal en annan riktning.
»Mine älskade åhörare ... ja, mine äls ...»
»Kuku!» ropade en ännu gällare stämma ur hopen, och
dermed sattes kronan på verket. Kuku, namnet på
sommarens bevingade härold, var den tiden ett gifvet öknamn på
alla misslyckade prester. Också uppstod nu ett sådant stoj,
att det icke mera var möjligt att sluta liktalet. Lyckligtvis
tog predikanten sitt parti och öfvergick till den vanliga
begrafningsritualen, som ock åhördes under tystnad.
Efter ceremoniens slut skyndade jag att intaga min
förra plats framför processionen, som med raska steg satte
sig i rörelse, men under ett riktigt stormgräl,
ackompan-jeradt af klockornas högtidliga bing! bång! Aldrig har mitt
öra slitits af en gräsligare disharmoni. Snart återkommo vi
till det gamla huset; men just som jag skulle slinka in
genom porten, greps jag hårdt i armen af värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
