Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Död och uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Drottninggatan, mellan Stora och Lilla Vattugatorna,
fanns på den tiden en lärftsbod, som hade en viss
märkvärdighet för dagen. Under de två eller tre senare åren
hade det varit en riktig stormlöpning på denna bod, icke
derför att boden var till sitt yttre elegantare än någon annan
lärftsbod i hufvudstaden; tvärtom, den var ett mycket
otref-ligt källarrum med sitt gamla hvälfda fuktiga tak. Icke
heller voro varorna bättre än andras; lagret var hvarken
stort eller omvexlande. Men hela verlden skulle dit och
handla. Det kunde nog hafva sina randiga skäl, utan att
man behöfde söka dem i bomullstyg och kattuner. Det
var uteslutande lärftskramhandlarens egen person det gälde,
ty 1:0 var han en ung vacker karl med uttrycksfulla,
markerade anletsdrag och blixtrande svärmiska ögon; 2:0 skref
han de nättaste tillfällighetsverser (man fick alltid en
versstump på köpet); 3:0 fick man pruta med honom så mycket
man ville, ty hur skulle väl en poet kunna vara
omed-görlig! och 4:0 mätte han alltid med öfvermål, något som
icke heller hörer till kommersen. Gud vet hvad han tänkte
på, när han förde alnen till lärftstyckena! Men naturligt
är, att den köpman, som sträfvar mot höjden, ovilkorligen
mäter och säljer uppåt väggarne, och så gjorde poeten i
hvalfboden. Sätt Apollo i en lärftsbod, och jag undrar
just, hur det skulle se ut vid inventeringen.
Emellertid, under hela den tid den poetiske
minuthandlaren sålde till rampris, fingo hans kamrater suga på
ramarne, och det smakar ej som karameller, det vet något
hvar. De blefvo också, och kanske icke utan skäl,
förargade på en yrkesbröder, som af disken ville göra en
parnass och derjemte bli sina kunders välgörare. De
samman-rotade sig och svuro hans undergång, och en morgon, då
lärftskrämare-poeten skulle gå in i sin bod, fann han sin
boddörr stängd med bommar och lås af ett opoetiskt slägte
som kallas kreditorer. Den utestängde drog en suck, men
styrde genast kosan upp till kungl. teaterdirektionen och
begärde få debutera, fast i en annan tragedi än sin egen.
Och han fick debutera i en roll i tragedien Virginia,
och, som sagdt är, nästan hela lärftskramhandlare-societeten
var på stående parterr för att »betala för gammal ost», som
det heter, och man betalade till sista fyrken. Debutanten
hade knappast öppnat munnen, förrän hela parterren började
storflina och hvissla, hvarje bodnyckel var en hvisselpipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
