Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En afton i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det betydelsefulla namnet »Förderfvet», och jag beslöt leta
mig fram dit.
Trakten blef allt ödsligare. Jag tittade länge fäfängt
efter nägon som kunde visa mig vägen till ifrågavarande
ställe, och slutligen blef jag varse en i ett hörn stående
person, den jag tänkte fråga. Men vid närmare påseende
befanns det vara ett bättre klädt fruntimmer, och då jag
icke gerna kunde fråga ett sådant efter en krog, allraminst
med namnet »Förderfvet», så fortsatte jag min väg framåt
och det så mycket hellre, som jag tyckte att den
ifrågavarande damen, liksom hade hon blifvit rädd för mig,
ögonblickligen lemnade hörnet och skyndade uppåt en gränd.
Men då jag af en händelse kom att blicka tillbaka, såg jag
ånyo samma person komma från det hörn, hvarvid jag nyss
påträffat henne, och skrida rakt ned till ån. Detta väckte
först min nyfikenhet och sedan min oro. Jag kastade en
blick öfver ån. På några ställen tillfrusen och hvit af snö,
var den på andra deremot öppen och svart som natten. Det
var till ett af dessa öppna ställen den besynnerliga damen
begifvit sig. Jag såg henne under åtbörder af förtviflan
vandra af och an vid randen af det svarta djupet.
Skyndsamt vände jag om och stod snart vid hennes sida.
»Hvad i himlens namn ärnar ni företaga er!» utbrast jag.
Den okända gaf till ett utrop och stannade sedan
framför mig skälfvande och färdig att hvarje ögonblick falla till
marken. Jag stödde henne, under det mina blickar
granskande öfverforo hennes gestalt. Det var verkligen hon,
marmorbruden vid Stora Trädgårdsgatan, flyktingen på
landsvägen, den unga olyckliga grefvinnan G**.
Hvad som vidare den aftonen skedde, kan i största
korthet angifvas. Jag fick någon del af en historia, som
visst icke saknar motstycken inom de s. k. förnäma eller
bildade samhällsklasserna. Det finnes dåligheter, lindrigast
sagdt, hvilka följa civilisationen, liksom törnet följer rosen,
men hvarom den obemärkte, den ringa aktade i sin hydda
aldrig drömt.
Något deraf fick jag, som sagdt är, veta, under det jag
förde den unga grefvinnan till gästgifvaregården, der jag
skaffade henne rum för natten. Hon syntes lugnare, tycktes
andas något friare mellan de fyra väggarne af det trånga
och illa möblerade gästrum, dit jag fört henne. Det fina
bleka ansigtet började purpras och få lif, när jag meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
