Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den finske baronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baronen, den senare med hatten i hand, liksom för att
taga afsked.
»Precis klockan sex håller jag med min vagn utanför
hennes nåds port,» hörde jag baronen yttra till sin dam.
»Mycken tack, min bäste baron!» svarade hon med det
mest förbindliga småleende; »det skall bli särdeles angenämt
att få göra en liten utfart denna vackra eftermiddag.»
»Jag står till edra order, jag tillhör er med lif och
själ,» bedyrade baronen och aflägsnade sig derefter med raska
steg. En gång vände han sig om, blottade ånyo sitt hufvud
och skickade, som jag tyckte, en slängkyss. Denna artighet
var just icke comtpe il faut, tänkte jag; men generalskan
tycktes icke tänka detsamma, att döma af den ömma blick
hvarmed hon besvarade denna klumpiga artighet.
Men just i denna stund rann upp för mig ett ljus, och
jag förde handen ovilkorligen upp till mina ögon, hvilket
man vanligtvis gör när någonting tändes i ens inre, liksom
framstode detta klarare ju mer vår yttre syn fördunklas.
»Hennes nåd åker då ut klockan sex?» hörde jag i
detsamma en fruntimmersröst säga.
Jag såg upp och fann en jungfru, förmodligen
generalskans kammarjungfru, stående framför sin herskarinna.
»Men,» tilläde kammarjungfrun, »klockan sex har ju
hennes nåd sitt sittbad.»
»Det får vara för i dag,» förkunnade generalskan och
afskedade sin tjenarinna.
Jag närmade mig i stället, utan att afskräckas af de
mulna blickar jag mötte.
»Hennes nåd värdigas ursäkta,» började jag; »men om
ni, min nådigaste fru generalska, ville följa mitt råd, så tager
ni hellre ert sittbad än åker ut med den finske baronen.»
Jag kan omöjligen afteckna den harmfulla blick, som
slungades emot mig.
»När jag behöfver ett råd, min herre,» svarade hon
ändtligen, »så skall jag veta söka det. Men jag tviflar
hög-ligen på, att det blir till er jag vänder mig. Ursäkta, men
jag har brådtom.»
Derpå vände den onådiga mig ryggen och försvann.
Jag qvarstod en stund, öfverläggande med mig sjelf.
Slutligen satte äfven jag mig ; rörelse för att uppsöka min vän
handlanden, den jag också snart fann.
»Hvar är stadsfiskalen?» frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
