Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här är inte fråga om att resonnera,» förklarade Trysén
barskt; »han måste afstraffas i min närvaro, exemplariter
afstraffas, exemplariter.»
»Ack, herr rektor,» yttrade Utter, »tala inte om
afstraffning! Sådana olater ha vi redan fått bort här, och
efter jag nu har äran första gången se herr rektorn, så . . .»
»Hä? För första gången, sade du!» yttrade
hofpredikanten; »du har då inte varit i Clara skola i dag?»
»Aldrig med min fot, goda herr hofpredikant. *
»Baba! Har du inte varit der i dag?» frågade Trysén.
»Nej, inte med min lilltå en gång.»
»Du nekar då fräckt, din spetsbof!» väsnades Trysén,
blodröd i ansigtet.
»Det har hin och icke jag varit der!» bedyrade Kalle
Utter.
»Tyst, Kalle! Ut med dig, Kalle!» ropade Rhodin;
»du vill då . . .»
Mer hörde ej Kalle Utter, ty han var redan ur rummet
och satt helt beskedligt bland sina kamrater i skolsalen.
Efter någon stund utkom rektor Trysén med hatten
på hufvudet och aflägsnade sig med bister min och långa
steg, utan att med ett enda afskedsord bevärdiga sin vän
Rhodin, som följt honom till dörren. Rektorn styrde sina
steg direkt till poliskammaren, för hvilken han berättade
allt. Under synbart bemödande att hålla sig allvarsam,
förklarade polismästaren, att han redan hade mer än nog
af hin ondes fullfjädrade anhang, utan att han behöfde
jaga efter minderåringarne i skolorna; men han lofvade att
vederbörligen brygga för den brottslige hos dennes fader,
som han personligen kände.
Men hur den brygden skulle bli, det kan man lätt
sluta deraf, att Kalle Utters fader, den store tunnbindaren
vid Surbrunnsgatan, hvilken var en den gamla tidens borgare,
hade för plägsed att vid hvarje jul skicka polismästaren en
tunna och två baljor af den splitternyaste tillverkningen.
Dessutom skickade hans hustru på samma gång två ofantliga
rökta skinkor. Vidare gaf hon en hvar af polisbetjeningen
i trakten fyra limpor och tre tjocka grenljus af renaste
talg. Under sådana förhållanden var det icke gerna
tänkbart, icke ens för en rector scholæ, att få rätt, vore det
äfven mot sjelfvaste hin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
