- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
76

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är väl icke så aptitligt att tala om hår, när man
talar om mjölkmat; men Josephines korpsvarta hår hörde
bestämdt till undantagen. Det var så tjockt och långt, att
minst två tredjedelar deraf måste i flätor släppas ned öfver
tyggen, för att på den återstående delen, som rullades kring
hjessan, kunna fästa den lilla bindmössan, rosenröd och
guld-paljetterad, och den kom ändå alltid något för högt. Den
tiden begagnades bindmössor på alla utvärdshus. Det roade
ibland Josephine att sammanfläta allt sitt hår öfver hjessan,
och då fick hennes hufvud mycken likhet med
Riddarholms-kyrkans genombrutna torn, och den lilla gyllene bindmössan,
som med sina begge vingar tronade öfverst, hade tycke af
en torntupp. Josephine behöfde, sade hon, två hela timmar
för att reda ut och fläta sitt hår, och hon klagade öfver detta
besvär. Hon klagade också öfver, att hon aldrig kunde få
nog små skor och handskar; hon klagade öfver mycket, den
vackra Josephine, men det var den rikes klagan.

Sådan var den magnet, hvilken den sommaren drog till
Franska värdshuset allt hvad ungherrar hette i hufvudstaden
och ganska många gamla med, ofta tokigare än ungt folk.
Det sexades både för- och eftermiddag på Franska
värdshuset. Josephine kunde icke passa upp på hela verlden;
men drottninglik gjorde hon sin rond genom alla rummen,
på det att något hvar skulle få se henne, få ett famntag i
den gamla värdshusstilen, i fall hon riktigt ville visa sig
nådig, och onådig var hon sällan. För öfrigt tror jag,
att hon var en ganska klok flicka och temligen rädd om
sig. Det gifves förhållanden i lifvet, då det der »temligen»
kan vara en ganska stor dygd. Om, såsom man tror,
hvarje menniska har en skyddsengel, ehuru osynlig, med
sig genom lifvet, så borde en vacker qvinna ha minst två
och en vacker värdshusflicka minst tjugu, utan att man
ändå vågar påstå, att sviten och bevakningen äro för stora.

Jag och några andra unga extra-män i verken bildade
den tiden en sångqvartett, hvilken minst en gång i veckan
tillbragte aftonen på Franska värdshuset, och som Josephine
var road af musik och sjelf sjöng ganska näpet, så passade
hon gerna upp på oss, ehuru det aldrig vankades champagne
eller öfverflöd på drickspengar. Också ansåg hon sig bland
oss mer som värdinna än som uppasserska, ty när sexan
väl var tagen och vår lilla bål framstäld, tog hon sjelf
plats vid öfversta ändan af bordet, fick för egen räkning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free