Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grodornas drottning.
an kan väl icke tänka sig någonting härligare än
en klar sommarmorgon på landet. När blomman
öppnar sin kalk, utvecklar hon sitt ljufvaste doft, och
små-foglarne slå som yrvakna sina mest klingande toner. Får
man dertill höra gökens ters, lika gifven och välstämd så
långt man kan minnas tillbaka, så synes allt fullkomnadt.
Hvarför göken, som är en riktigt otacksam gök, emedan
han dödar sin beskedliga fostermor, fått den starkaste
stämman, vet jag ej, så framt det icke är för att varna det
öfriga af skapelsen för att träda i hans fotspår. Då ljuder
det som en sjelfbekännelse, en ton af ånger, och man kan
då förklara det mäktiga intryck hans rop gör på en hvar.
Dock känner jag menniskor, som finna ett lika stort
behag i sommarqvällens senaste stunder, och jag kan icke
neka, att det ligger någonting obeskrifligen högtidligt i det
lugn och den tystnad, som råda i skog och mark några
timmar efter solens nedgång, i synnerhet om man vandrar
mellan oslagna ängar eller åkrar och lyssnar till
ängs-knarren. Är läderlappen den ridande nattpatrullen, så måste
ängsknarren vara brandvakten i blommornas stad och som
går omkring, ropande till himlen om skydd mot eld och
brand. Lysmasken duger den också; han måtte vara en
stor matador, ett riktigt ljus bland de sina.
Men det finnes äfven en annan af det lägre stoftets
barn, som icke heller har nattro, och det är grodan, den
fula grodan, och det är kanske derför hon först i skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
