Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har då inte tid till det om dagen?»
»Då har man sin tjenst och de göromål som höra till
den, och det är likväl inte alltid så gifvet, att dagen blir
tillräcklig.»
»Men lider inte er helsa af att vaka så mycket?»
har icke kunnat märka det. Hvad som
veder-qvicker själen, kan icke skada kroppen. Men hur vet
mamsell H**, att ljuset nattetid brinner i mitt rum?»
»Jo, under denna vinter är det väl knappast någon dag
som jag inte varit borta på supéer och baler; men hur sent
jag än kommit hem, har jag likväl alltid sett ljus i ert
fönster.»
»Men nu är det min tur att fråga,» yttrade N**;
»lider inte er helsa af att ständigt komma hem så sent?»
»Jag vet det inte, men jag vet, att det är måttligt roligt.»
»Just det, att ni finner det måttligt roligt, bevisar, att
ni inte mår bra af dessa vakor, och hur kan man må bra,
när man den tid man behöfde för hvilan nödgas andas in
supéernas och balernas qväfvande luft! Ni befinner er ännu
i utvecklingens ålder; naturen har ännu icke hos er
fullbordat sitt arbete. Men naturen fordrar hvila, och får hon
den ej, blir hon snart trött och ledsnar vid sitt verk. Se
på blomman, som i skymningen sluter sin kalk! Sök att
genom ett konstladt medel hålla hennes kalk öppen under
natten, och hon vissnar och dör vid solens första stråle.»
»Och detta har ingen sagt mig förut!» yttrade Potentia
med en darrning på rösten.
En stunds tystnad följde derpå.
»Men i ert fönster är det mörkt,» yttrade Potentia,
ändtligen vändande sig till mig.
»Ja visst,» svarade jag; »men det kommer deraf, att
jag, liksom ni, är på baler och supéer.»
»Ni brukar visst inte läsa 0111 nätterna, ni, min herre?»
»Åhjo.»
»Utan ljus?»
»Ja bevars. Jag har ögon som en katt.»
»Ni skämtar nu om allt.»
»Ja, hvad vill ni jag skall göra? Det tar ändå inte skruf.»
»Skämtet har ett hufvud, liksom allvaret,» förklarade
Potentia; »men det är endast allvaret som har gängor.»
Återigen en dufning. Hon var då alldeles oefterrättlig,
denna flicka. Personer inkommo och afbröto vårt samtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
