Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp den, fann den ansenligt tjock och insåg genast, att den
icke kunde tillhöra någon annan än den som nyss stod i
detta hörn eller herrn i sammetspigeschen.
Vår studiosus kände sina kinder rodna till, kände dem
bränna. Dock må det till hans heder nämnas, att han icke
ett enda ögonblick sökte göra troligt för sig, att den som egt
plånboken med flit stoppat galet för att ge den olycklige på
trottoaren tillfälle att taga upp och behålla den, utan att
derför behöfva tacka sin välgörare. Ett sådant drag af ädelmod
och oegennytta vore väl också knappast tänkbart. Vår studiosus
skyndade upp åt Drottninggatan för att få fatt i herrn med
pigeschen. Han tyckte, att en person, som liknade denne,
snuddade af åt venster in på Stora Vattugränd, men vid
närmare påseende befanns det vara en annan. Han stannade en
stund oviss om hvad han borde företaga. Slutligen tog han
sitt parti och gick in på Norgrens källare vid Drottninggatan.
Källarmästaren Norgren, död för många år sedan,
var ett af sin tids mest kända original. Han hade varit rik,
men genom sin hjelpsamhet blifvit fattig. Nu sökte han att
utan hjelp bli rik igen. Han hade hvarken städerska eller
kypare, han städade sjelf sitt rum och var sjelf sin egen
kypare. Det var icke mycket som serverades på hans källare,
men hvad som serverades var alltid af bästa slag. Den
kund, som för egen del reqvirerade mer än en sup eller
mer än ett glas punsch, den fick snubbor af honom. Han
hade gjort till samvetssak, att ingen skulle gå för mycket
välbeskänkt från hans källare, och den som kom rusig dit
blef formligen utvisad. Man skall vara ett original till
källarmästare för att tro sig på det sättet kunna bli en rik man.
Emellertid var Norgrens källare mycket besökt. Det
var roligt att nojsa med den kostlige Norgren, der han
sprang mellan disken och borden med sitt blåa förkläde och
sina grå hår; roligt att höra honom fräsa som en katt, när
man begärde en sup eller ett glas punsch för mycket, under
det att alla andra källarmästare tyckte, att man aldrig kunde
reqvirera nog o. s. v.
»Hvad behagas?» frågade Norgren vår studiosus, som
genomgått källarsalen och tagit plats i det inre rummet.
»Allt,» svarade studenten, »ty jag har fastat hela dagen.»
Norgren mätte sin kund från topp till tå och skakade
på hufvudet, hvilket betydde: den der är allt utom en
hopp-gifvande ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
