Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Damernas toaletter voro, det förstås, granna och dyrbara.
Det var visst ingen brist på skönhet och behag, men det var
öfverflöd på smink och briljanter. Många damer buro på
högt upplagdt hår riktiga kronor eller diadem af juveler.
En fulländad skönhet fanns der dock, en ung spanska med
ljusrödt hår och svarta ögon. Spaniens sol har sina infall.
Bland denna talrika samling funnos måhända de som redan
sågo kejsarkronan på Napoleons hufvud; men jag tviflar på,
att någon såg den på henne med ljusröda håret och svarta
ögonen. Den kom dock dit en gång. Jag tviflar äfven på
att han sjelf ännu hade någon aning derom, han, mannen
med de korta benen, den grågula hyn, de halfslutna ögonen,
den långa näsan med de lika långt utskjutande mustascherna
och den der munnen med stereotypleendet, kallt och isande
som solglimten en februaridag i norden.
Han, och det var presidenten sjelf, gick några hvarf
kring festsalen, ledande, såsom vanligt, vid armen sin kusin
prinsessan Mathilde, Jeromes dotter och gemål till furst
Demidoff, men hvilken icke fick komma till Paris, när gemålen
var der. Prinsessan Mathilde hade redan då något af en
matronas figur, ståtlig nog, dock mest beundrad för sitt
halsband med juveler tjocka som en tumsände. En stund
stod jag helt nära dem, och det var vid buffeten eller
rummet der förfriskningar intogos och der champagne
tömdes omåttligt och tryffelpastej slukades glupskt, isynnerhet
af de unga militärerna. Om jag varit klarseende, hade jag
genast då kunnat sluta till den andra rätten, som var
Frankrikes frihet, nedsköljd af dess söners blod.
Presidenten och hans kusin drucko te. Det var första
och sista gången jag såg sfinxen öppna mun; jag såg honom
till och med blåsa på tekoppen. Det fanns då något som
var för hett för honom, något som han fruktade att bränna
sig på. Klockan elfva var han försvunnen, men prinsessan
Mathilde gjorde ännu en stund les honneurs. Klockan half
tolf uppspelades till final en vild galopp. Det vimlade för
mina ögon af epåletter och balcoiffurer, af röda byxor och
hvit sidensars. Golfvet gungade, murarna skälfde. Jag
kände mig underlig till mods, men anade ej att det var
sabelväldet som, omarmande »la belle France», redan
dansade bort med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
