Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra dagen.
Tidigt följande morgon väcktes jag af ropet:
»Revolution i Paris!» Man kan bli vaken och klarögd af mindre.
Jag igenkände genast min värd, lutad öfver min säng.
»Revolution i Paris 1» fortfor han.
»Nationalförsamlingen sprängd, Cavaignac, Changarnier och Lamoriciére
arresterade i natt och förda till Ham. Trupper inrycka
oupphörligen, presidenten redan till häst i Champs-Elysées!»
»Aha,» tänkte jag; »bjöd han på te i går, så bjuder
han på kaffe i dag.»
Snart var jag klädd och ute. Palais des Tuileries var
i närheten, och jag skyndade först dit. På Rue Rivoli längs
efter det höga jernstaketet till parken vid detta slott såg jag
smärre grupper af folk i blus, ansträngande sig för att läsa
något som tycktes vara uppklistradt på en och annan af de
stenpelare, hvilka sammanhålla gallerverket. Men det var ännu
för mörkt att kunna läsa. Ingen af de personer jag mötte
syntes häpen eller öfverraskad. Men hur är det också
möjligt att i Paris bli häpen eller öfverraskad af dylikt!
Ändtligen uppgick solen, föregången af en lätt vind,
som renade den nyss något dimmiga luften. Nu kunde man
läsa proklamationerna, undertecknade af Louis Napoleon.
Han kallade sig ännu: »President de la république
fran-piise». Proklamationens första paragraf lydde:
»Nationalförsamlingen upplöst och allmänna rösträtten återgifven.»
Vidare fick man veta, att presidenten, för skyddande af
republiken, hvilken uppgafs ha varit på det förfärligaste
hotad, nödgats häkta, utom de tre generaler som ofvan
nämndes, äfven generalerna Bedeau, Le Flö och öfverste
Charras (dessa tre kända som nitiska republikaner), jemte
Thiers (orleanist eller republikan allt efter omständigheterna)
samt Lagrange (socialisten, chefen för de förmenta »röda»).
Småningom blef det lifligare i arbetargrupperna, och ett
doft sorl uppsteg ur dem, genom hvilket urskildes följande
infall:
»Nationalförsamlingen sprängd! Adieu, mon pére
Ni-colas!» ropade en.
»Adieu, mon pdre Nicolas!» var refrängen på en den
tiden mycket populär visa i Paris, egentligen hänsyftande
på Napoleon, hvilken man i visan önskade dit der pepparn
Bilder ur verkligheten. IV. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
