Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det också i de flesta fall. Han hade som yngling skjutit
sin favorithäst derför att hans far en dag beklagat sig öfver
dess dyrhet, och han hade sjelf derefter, änskönt af adlig
börd, ingått som simpel nummerkarl vid ett indelt
dragonregemente och tjenstgjort som sådan i flere år. Han
befordrades dock till öfverstelöjtnantsgraden. Det föll honom
in ibland, när han såg sig ha begått något fel, att döma sig
sjelf till åtta dagars vatten och bröd, hvilket han också
ordentligen genomgick, och icke sällan gaf han sig sjelf order att
med full soldatpackning marschera flere mil på minsta
möjliga tid, hvilket han också utförde. Mindre tjenlig som
fredsofficer, skulle han som fästningskommendant ha
försvarat sig till sista man och sprängt sig sjelf med fästningen
i luften. Han skröt med att han hade den lättaste värjan
och den tyngsta sabeln i svenska armén. Han var också
man för begge, men med det skröt han ej. Under hela mitt
vistande i Paris var jag nästan dagligen i hans sällskap. Två
gånger fann jag honom modfäld, den ena gången när han,
vaknande en morgon, upptäckte, att han under sömnen råkat
svälja fyra löständer. Den andra gången efter ett kalas på
kräftor. Vi hade nämligen i ett fönster till en charcuteribod
upptäckt ett fat ovanligt stora kräftor. Åkerstein, som genast
fick aptit på dem, bjöd mig och några andra landsmän in
i boden. Han frågade priset på kräftorna, och vi tyckte alla,
att det var tre sous (omkring tio öre) stycket. Alla kräftor
ströko åt. Men vid liqviden upplystes det, att vi hört galet
och att priset var tre francs (ungefär två rdr) stycket. Två
riksdaler för en kräfta! Man kan bli modfäld för mindre.
»Det är barrikader vid Porte St. Denis,» berättade mig
Åkerstein.
»Har det redan varit strid?» frågade jag.
»Nej, det är dukadt, men icke serveradt.»
»Godtl Dit måste jag!» ropade jag och satte i väg så
fort jag kunde genom folkträngseln. Åkerstein följde mig,
mindre af nyfikenhet än af vänskap, ty han var stark och
pålitlig äfven i den delen. Ju närmare vi kommo Porte St.
Denis, desto mindre blef folkträngseln. Porte St. Denis var
också den dagen en farlig granne.
Ändtligen och midt i mynningen af en bland de långa
och smala gator, som löpa ut i boulevarden, såg jag en
barrikad nära tre alnar hög eller af en mans höjd. Det var den
första barrikad jag sett med egna ögon. På dess spets reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
