Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen katt har två svansar. Det är ju klart.»
»An se’n?»
»Följaktligen har en katt tre svansar.»
»Korkadt!» ropade fru Pettersson; »och det der sitter
du, Pettersson, och tror på som på bibeln 1»
»Ja, vasstre,» svarade Pettersson, oupphörligen smuttande
på sitt glas, »det finns mycket konstigare saker i bibeln än
kattor med tre svansar.»
»Ännu ett exempel,» fortfor skolmästaren; »antingen
är fru Pettersson död eller icke död. Nu är fru Pettersson
icke död. Följaktligen är fru Pettersson död.»
»Är jag död!» ropade fru Pettersson och reste sig
häftigt från soffan; »nå, tror du på det också, Pettersson?»
»Nej, gudnås, det tror jag inte,» svarade mannen.
»Suptutar!» mumlade Petterssonskan och lemnade
förargad rummet.
»Den gången slog du en dalkarl, bror Lindström,»
sade herr Pettersson; »den som vet att hon lefver, det är
allt jag det, och ändå var jag så kär i henne, när jag gifte
mig, att jag kunde äta opp henne.»
»Och nu ångrar du, att du inte gjorde det,» tilläde
skolmästaren och klingade med sin vän fodermarsken.
I detsamma slutade valsen, och paren stormade genom
tamburen in i rummet, der bålarne väntade. Första paret
utgjordes af Madaskan och hennes kavaljer, den undersätsige
med breda silfvergalonerna. Hufvudet högre än alla de
andra, syntes en annan likaledes silfversmidd herre, förande
vid armen en liten knubbig bondhustru, att döma af
kläde-drägten. Madaskan blef icke litet glad, när hon fick ögonen
på Evers.
»Välkommen, välkommen!» utbrast hon; »men komma
så sent! Och sektern som inte fått té! Vi ha haft té, skam
till sägandes, men vi ska sätta på och koka nytt. Men jag
får den äran att presentera herr sekter Evers, min granne,
kunglig sekter Evers, och der hans majestät konungens
förste förridare herr Stålblom, och der hans kunglig höghet
kronprinsens förste löpare herr Plattin, begge bryllingar till
mig, och der ha vi enkekyrkrådinnan Hans Ersson från
Sorunda, som jag tar min mjölk hos och der. . .»
Derpå följde en ramsa namn på en mängd annat godt
folk i trakten, hederliga kogubbsfamiljer med döttrar och
söner, bland hvilka Evers’ uppmärksamhet särskildt fäste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
