Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brushufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godas egen skull, upprifva bryggorna bakom sig eller bränna
sina skepp, för att beröfva sig all återgång, under sin kamp
mot det onda, — dessa sublima varelser, dem man antingen
måste instänga som dårar eller tillbedja som gudar, såsom
George Sand uttrycker sig?
Huru de i stort eller i det stora lifvet benämnas, det
känner man af verldshistorien. I smått eller i hvardagslifvet
kallar man dem »brushufvuden». Det ligger också något
af strömmens brus, något af syndaflod i deras framfart, och
vill man ej bygga en ny Noaks ark, måste de tillintetgöras,
och ingenting är lättare än det. De släpa sjelfva fram
bränderna till bålet.
Författaren var i sin ungdom nära bekant med ett
sådant brushufvud med namnet Ferdinand Tollin. Med
öfverlägset hufvud och rik på kunskaper trädde han in i
verldslifvet, börjande i rättegångs- och räkenskapsverken. Han
kom med packning till öfverflöd för begge hållen. Men en
nödvändighetsartikel saknade han dock, nämligen den gyllene
lefnadsregeln: gör hvad du kan, men ej alltid hvad du vill.
Tollin gjorde hvad han kunde, men gjorde äfven hvad han
ville, ty han ville sanningen framför allt, och denna så
snörrätt som möjligt. Det var honom omöjligt att sticka under
stol med det allra minsta. Han kunde icke känna det
ringaste os utan att genast öppna spjellet. Till högmodet
sade han öppet: »Du är syster till dumheten», och till
dumheten, som häfde och draperade sig: »Lejonhuden skyler ej
öronen». Så fick han från första stund emot sig både de
dåligas och de inskränktas tätt sammanslutna front. De goda
— det finns också relativt goda — axlade sig och flydde,
om ej just som för pesten, men ibland kan sjelfva rosornas
doft vara för stark.
Hans öde på tjenstemannabanan var lätt att förutse.
Men han var dessutom ett mekaniskt hufvud. Så gaf han
bland annat idén till den numreringsmaskin, hvilken ännu
i dag begagnas i Sveriges bank, och han hade sin hand med
i de undervattensminor, hvarom på senare tid så mycket
talats. Men af dessa och andra uppfinningar hade han allt,
utom fördelen eller vinsten. Utan tillgångar att sjelf göra
ett ordentligt experiment, måste han på nåd och onåd lemna
sina idéer åt andras godtycke eller egennytta. Framlidne
öfverdirektören vid Teknologiska institutet Wallmark yttrade
en gång: »Tollin är ett mekaniskt snille, men han vill slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
