Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett brushufvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det vore att tillhöra sjelfva olyckan.»
»Hellre helt och hållet olycklig än icke helt och hållet
lycklig!»
»Aura!» sade Tollin. »Så ofta det blir eldsvåda och
jag, liksom andra, vill ut för att släcka branden, icke tar
jag då på mig mina bästa kläder. Skulle jag då midt i
gapet på de mulna öden, jag motser, kasta in mitt hjertas
dyrbaraste egendom! Nej, vid den evige i höjden, nej!»
Han gick för att aldrig återkomma. Några år derefter
lemnade Tollin fäderneslandet, deltog i 1848 års folkrörelser
i Tyskland, delade de besegrades lott, jagades från rike till
rike, från stad till stad, flydde till Schweiz i sällskap med
tyska och ungerska landsflyktige, använde all sin arbetsförtjenst
till lindring af blesserade olyckskamraters nöd, medan
han sjelf underkastade sig de största försakelser, och fick
slutligen sin graf vid foten af Wilhelm Tells alper.
Det hade kunnat bli mycket af Tollin, men han blef
ett brushufvud, blott en ovanlig menniska, för att icke säga
en stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
