Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hägern. All denna herrlighet finnes ej mer; förloradt är
äfven »Ekströms paradis», så kallades trädgården den tiden.
En vacker dag i maj för icke mindre än tre och fyrtio
år tillbaka — jag hade månaden förut med de mina flyttat
till samma egendom — befann jag mig utanför staketet till
denna trädgård.
Fruktträden stodo i full blom. Mina blickar, skådelystna
och betagna, flyttade sig från stam till stam, från krona till
krona. Men det var ingen lätt sak att skilja kronorna åt.
Trädgården var en enda ofantlig bukett af hvita odi röda
blommor, liksom bundna enkom för folket i de närgränsande
husen. Också sågo alla våningarna deromkring så innerligt
glada ut öfver den vackra presenten; sjelfva den blyga
vindskupan tog den åt sig och log.
I trädgården visade sig en liten gubbe, närmare sjuttio
år än sextio, sysslande kring de nygräfda sängarne. Det
var dåvarande egaren till gården. Han hette Ekström och
kallades kontrollör. När han fick se mig, ropade han:
»Kom så gerna in och stå inte så der och glo mellan
spjelorna!»
Med ett språng var jag i trädgården.
»Tag nu spaden här,» tillsade han, »och hemta mig litet
löfjord ur högen der borta, så ska vi hjelpas åt med planteringen.
Ingenting är tacksammare än jordarbetet. Smid en nyckel eller
svarfva ett hjul, och du får en nyckel eller ett hjul. Men sätt
i jorden ett frö och du får ett ax, sätt i jorden en planta
och du får ett träd. Naturen är en bolagsman som duger.»
Det förstås, att jag med största nöje efterkom
tillsägelsen, helst det var onsdagseltermiddag, då man var fri
från skolan. Gubben fortfor:
»Kroppsarbete stärker kroppen, bara man inte svettas.
Vill man lefva länge, bör man akta sig för att transpirera,
säger Buffon.»
»Och ändå heter det, att man skall arbeta i sitt anletes
svett,» anmärkte jag.
»Det är för att bli af med oss så fort som möjligt,»
förklarade gubben Ekström. »Men allra skadligast är det
för gammalt folk, och det enda som ersätter kroppen den
förlust af kraft, som uppstår genom transpiration, det är
litet spirituösa då och då, också enligt Buffon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
