- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
140

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Svenskan!» upprepade alla, nära nog hoppande till
af förskräckelse.

»Våra arffienders språk!» skrek ryssen; »och för detta
språk, herre, har ni förstört ett helt år af våra barns
dyrbara tid!»

»Förstört?» upprepade Pelle Dubb. »Ha de inte lärt
sig det kanske? Kom hit, lilla Olga!» ropade han på
svenska till en sjuårig flicka; »kan lilla Olga sin lexa i dag?»

»Joo,» svarade lilla Olga på svenska, »kunna min lexa,
kunna den micke, micke bra.»

»Mycket, mycket,» rättade läraren.

»Micke, micke bra.»

»Snällt, lilla Olga,» berömde läraren och vände sig
derefter till fadern också på svenska: »Nå, min herre, låter
inte svenska vackert i ert oskyldiga barns mun? Ni borde
i stället ge mig loford.»

»Er gifva fan, er gifva fan!» ropade fadern äfven på
svenska.

»Ser ni!» ropade Pelle Dubb triumferande; »ni talar
svenska mot er egen vilja; det går aldrig ur er, detta
härliga språk.»

»Och jag som trodde mig kunna franska!» klagade
hustrun med tårar i ögonen; »och mina flickor, hvad nytta
ha de väl af hvad de nu lärt?»

»I Sverige ta de sig fram hvart de vända sig,» tröstade
Pelle Dubb.

»Men hvem tror ni reser till Sverige!» väsnades
patronen; »herre, hvem reser härifrån till Sverige?»

»Jo. det blir allt jag, det,» svarade Pelle Dubb; »inte
en minut längre dröjer jag i detta otacksamma hus.»

Derpå gick han — och efter några månader var han
åter i Stockholm. Ett litet kapital efter fadern satte honom
i stånd att återtaga sitt förra dagdrifveri. Men en dag blef
jag bjuden att öfvervara vigselakten mellan Pelle Dubb och
en skräddarenka, som hade ett tvåvåningshus vid Stora
Vattugatan. Bröllopet skulle stå på Stallmästargården, högra
flygeln, nedre botten. Jag fann den lilla våningen rikt
upplyst, många bekanta, bruden redan anländ, ett ganska
behagligt fruntimmer, omkring 35 år, äfven presten, också
en akademikamrat till brudgummen. Men brudgummen lät
länge och väl vänta på sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free