Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han för öfrigt var. Men det halp ej: han fortfor att sufflera
oss under lektionerna.
»Öfverström är ohjelplig — han är för godi» yttrade
lärarne.
Han var ingen slag!skämpe, som de fleste af oss. Äfven
för de bittraste förolämpningar hade han endast ett
småleende till svar.
»Öfverström är ohjelplig — han är för god!» yttrade
kamraterna.
En gång besökte jag honom och bultade länge på
dörren i en mörk farstu inne på gården till ett hus vid
Regeringsgatan. Ändtligen öppnades dörren på glänt. Os
af svedt kläde stack mig i näsan, och genom ett moln af
dam såg jag en karl sitta på ett skräddarbord. Det var
Öfverströms far. Men nu visade sig Öfverström sjelf.
»Jag har inte så att jag kan ta emot dig,» sade han, i
det han med ett uttryck af förlägenhet sköt mig ur farstun.
»Inte ha så att man kan ta emot en nioårig gäst!»
tänkte jag.
»Kan jag då möjligen vara en vigtigare person än jag
sjelf tror?» höll jag på att tillägga, då jag i detsamma hörde
en qvinnoröst inifrån rummet yttra följande:
»Det är väl någon ny abcdarius, som han skall plugga
vett i. Vilhelm är alltid för god.»
Jag förnyade icke besöket. När jag kom in på
gymnasium, var Öfverström redan primus i »öfre ringen». Han
hade, om jag minns rätt, hoppat öfver en hel klass i
trivialskolan. Det var vid en afgångsexamen på gymnasium som
jag hörde Olof Wallin, framlidne erkebiskopen, yttra dessa ord:
»Mina barn! Om I viljen fram i verlden och vinna
medmenniskors aktning, så speglen er i Öfverström. Han
är flitens och sedlighetens spegel.»
Jag vet ej hur många följde rådet; men jag tror nästan
att de gått längst, som speglat sig minst. Ett år derefter
återfann jag honom som informator för en högre embetsmans
söner. När jag skulle gå, yttrade sönernas fader till mig:
»Jag skattar mig lycklig, som fått en sådan lärare för
mina barn; men för sig sjelf är han den mest opraktiska
menniska jag sett. Det gör honom detsamma, om han har
en rock eller har ingen. Han är för god, och på det sättet
kommer man ej långt. Der han står, der kommer han
nog att stå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
