Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stig in!» ropade han, stoppande hastigt hos sig brefvet.
Dörren öppnades, och den olycklige brudgummen från
första våningen trädde öfver tröskeln.
»Capitano Grimaldi!» mumlade Landolfo, i det han,
obehagligt öfverraskad, reste sig från stolen.
Den neapolitanske kaptenen gjorde halt midt på golfvet.
Hans ögon voro olycksbådande. Skägg och hår spärrade
ut som taggarne på en igelkott. Han började sålunda:
»Signore, det är icke en timme sedan jag såg er.»
»Det är möjligt,» medgaf Landolfo; »än sedan?»
»En fiskare lade i land och lemnade er ett bref,
hvar-efter han lade ut igen. Ni såg er försigtigt omkring,
stoppade brefvet hos er och smög er bort, obemärkt, såsom
ni trodde.»
»Och vidare?» frågade Landolfo.
»Jag har stigit hit upp enkom för att affordra er detta
bref,» förklarade kaptenen.
»Om ni det gjort, har ni stigit förgäfves,» förklarade
i sin ordning Landolfo.
»Ni vet, att ingenting är kortare än processen med en
högförrädare,» erinrade Grimaldi. »Ni hör, att jag känner
er. Ni har för längese’n förtjent repet. Men af deltagande
för er ungdom,» tilläde han hånfullt, »nöjer jag mig med
att klyfva hufvudet på er, om ni ej genast lemnar ut
detta bref.»
Dervid lade kaptenen handen på sabelfästet. Landolfos
öfverraskning och förvåning stegrades vid hvarje ord. Han
kände kaptenen mycket väl till anseendet. 1 illhörande en
af Neapels förnämsta ätter, var denne, oaktadt sin ungdom,
kommendant på stället och befälhafvare för de två kompanier,
som voro förlagda i Marsala. Hans mer än undersåtliga nit
för konung Frans var kändt; men att hans nit kunde gå
ända derhän att, ehuru officer och af hög börd, sänka sig
ned till en vanlig inqvirerande polisagent, då en enkel
arresteringsorder kunnat medföra samma resultat, det var
det som förvånade Landolfo. Han skulle icke ha förvånat
sig, om han anat, att han på samma gång var föremål för
svartsjukan, den mest besinningslösa af alla passioner.
»När jag endast har att välja mellan att dö eller att
döda, så får ni ursäkta, signor capitano, att jag väljer det
senare,» försäkrade Landolfo, i det han, läggande venstra
handen på en stolskarm, drog med den högra fram en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
