Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nätter som jag knappast fått en blund i mina ögon för
din skull.»
»Ställ dig framför solen, Erik.»
»Hvad är det för prat! Hvarför skall jag ställa mig
framför solen?»
»Jag vill se om du är genomskinlig, om du magrat
mycket.»
»Karin!»
»Du har inte magrat, käre Erik, du är tjock som en
slagtoxe — gå och lägg dig.»
Erik, som var stor och stark, kunde icke vara spenslig
som den lille matrosen.
»Jag går,» svarade Erik, »men icke för att lägga mig.»
»Så mycket bättre, du får då sofva i natt.»
»Jag går till Näsby.»
»Hvad angår det mig?»
»På Näsby bor en flicka som vill ha mig.»
»Hvad för en?»
»Greta på Näsby; du känner ju henne?»
»Har du redan fått ja?»
»Jag får det bara jag öppnar munnen.»
»Stoppa då till den nu och öppna den inte förr’n du
kommit till Näsby,» yttrade Karin med ett hjertlöst skratt.
»Du gycklar med mig midt upp i synen, Karin!»
»Nå, hvarför står du och plågar mig så länge?»
»Karin!» sade nu Erik, i det han med djup rörelse
fattade hennes hand; »du vet ju att jag håller af dig, att
du ända från barndomen varit mig kär... Mins du inte,
när vi som små lekte vid åbrädden derute, der det lilla
pilträdet står?»
Erik brast i gråt. Karin vände sig bort med torra ögon.
Det blef några sekunders tystnad, endast störd af den
stackars Eriks snyftningar, hvilka våldsamt skakade hans
starka bröst.
Karin vände sig om.
»En karl som gråter?» mumlade hon föraktligt, ty hon
tänkte på den glada lilla matrosen.
Erik spratt till, rätade ut sig till sin fulla längd och
aftorkade sina ögon.
»Jag blygs ej för mina tårar,» sade han, »men jag
skall aldrig gråta mer... Farväl, Karin!»
Dervid aflägsnade han sig några steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
