Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till höger och venster, liksom Carl XI brukade göra, efter
hvad man sagt mig.
»Min ordensprelat gaf jag en spark så han föll på
hufvudet ned i en låda talgljus, och när han steg upp,
hade han så mycket ljusbitar i håret och på kläderna, att
han såg ut som en raketkista.
»Fru Stollengren, min gemål för aftonen, fast hon hade
hufvudrolen, rusade emot mig som en furie. Jag hälde
öfver henne en hel oljkanna, så nog blef hon len den
gången. Mamsell Lova Stollengren, min skyddsengel och
med vingar på ryggen, gubevars, svor ve och förbannelse
öfver mig; men jag stjelpte hela nicktfatet öfver henne, så
hon återigen blef som en ljusens engel.
»Lik Simson knuffade jag omkull träd, palats och
tempel; jag sprang tvärt igenom hafvet och slet sönder
vågorna mellan min fingrar; ingenting kunde hejda mig;
allt var tillspillogifvet som låg i min väg.
»Slutligen kom jag ut på gatan och hem i mitt rum.
Jag packade ögonblickligen ner mina kläder i min gamla
koffert, utom teatergarderoben, den jag skickade direktören
i ersättning för den jordbäfning, som genom mig öfvergått
hans teater. Samma afton reste jag från Göteborg, och nu
är jag här.»
Med blandade känslor hade klockaren och hans fru
lyssnat till denna bedröfliga historia; men hvad som mest
förvånade dem var, att Alm icke nämt Auroras namn.
»Min käre Petter,» frågade derför fru Malm efter
någon stund, »du har helt och hållet glömt att helsa oss från
mamsell Aurora?»
Petter spratt till, sköt dryckeshornet ifrån sig så att
ölet sqvalpade ut på bordet, reste sig häftigt från sin stol
och började mäta salsgolfvet med stora, tunga steg, under
det hans läppar frammumlade en mängd otydliga ord.
Hans ansigte återtog, trots värdinnans starköl, samma
blekhet som vid inträdet i stugan.
Det syntes nu tydligt för de gamla vännerna, att han
för dem berättat sina missöden på scenen endast för att
derigenom qväfva minnet af ett annat missöde, hvilket låg
djupare och rufvade på hans själ.
Den munterhet, som under berättelsen stundtals lekte
på hans läppar, hade varit så ytlig och kall, att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
