Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konrad Pettersson satt som på nålar. Han tog all
sin politiska visdom ur Argus och kunde ej med likgiltighet
se, huru hästgardets officerare uppgrumlade den välgörande
källan.
Han tyckte att grefvens lans var väl slö och ville
derför sjelf våga ett klubbslag för den goda saken.
»Jag ber om förlåtelse, mina herrar!» började han,
något het i hufvudet af den långvariga vinprofningen och
följaktligen med temligen hög stämma; »men... men...»
Han slöt, som salig Dumbom, precis der han stannat.
Hans blick hade råkat värdinnans, hvars ansigte
plötsligen röjde den djupaste oro. Han hade äfven sett henne
föra ett finger till sin mun och låta det hvila der.
»Jag tyckte min ärade gäst ville säga något,» yttrade
värden, icke utan en viss försmädlig tonvigt.
»Vår unge vän från Berga har något på njurtalgen,
tror jag,» tillade en öfverste, vridande sina mustascher.
Vår vän på Berga var mycket förlägen, men något
måste han svara.
»Jag ville blott,» svarade han slutligen, »blott fråga
om... om kungen... om kungen nästa höst reser till
Norge?»
Derpå sväljde han ett glas champagne, som betjenten
nyss förut påfyllt.
»Reser till Norge,» upprepade grefven något blidare;
»det är alltför möjligt... Men om hans majestät reser till
Norge,» tillade han, vändande sig till sina öfriga gäster,
»och interimsregeringen i Sverige tillsättes i likhet med förut,
nödgas jag i nästa riksdags konstitutionsutskott allvarligen
anmärka ett slikt förhållande.»
»Men hvarför det? Hvarför det?» ropade de gamla
hästgardisterna, vändande helt och hållet sin uppmärksamhet
från vännen på Berga.
»Mina herrar!» tog värden till ordet, i det han vred
sitt hufvud än åt höger och än åt venster med samma
högtidlighet som om han talat från sin bänk på riddarhuset; »mina
herrar! I ett fritt och lagbundet samhälle måste man...»
»Måste man!» afbröt en öfverstlöjtnant, »man måste
ingenting i ett fritt och lagbundet samhälle.»
»Jo, man måste dricka vår sköna värdinnas skål,»
proponerade öfversten, höjande sitt glas, i hvilken skål alla
naturligtvis instämde, hvarefter det blef slut på politiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
