Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, men aldrig med minsta ord låta henne förstå hvar
ifrån den hjelpen kommer... ty om hon finge veta det,
hvad mer?... Det skulle blott fördubbla hennes smärta.»
»Du goda, hederliga själ!» ropade Konrad, slutande sin
väns begge händer i sina; »du är som den döende fågeln,
hvars sista toner ännu ljuda kärlek!»
När Konrad, efter att länge ha uppehållit sig hos den
sjuke gästgifvaren, kommit ut på gården för att stiga till
häst, mötte han en torftigt klädd gumma, som betraktade
honom med blickar både af glädje och oro.
Det var procentarens och sjelfspillingens gamla
hushållerska.
»Ah, mamsell Sara!» ropade han, närmande sig henne.
»Mycket har händt sedan vi sist träffades... Jag borde
kanske beklaga sorgen, men...»
»Ack, goda herr byggmästare!» inföll gumman; »jag
hade så länge varit i hans hus och derunder hunnit vänja
mig vid honom... Han var visst ingen god menniska och
må Gud förlåta honom hans synder!... Men det oaktadt
sörjer jag honom ändå.»
»Den långa tid ni förestått hans hus måtte ha varit
en pröfvotid, som säkerligen ingen annan än ni kunnat
uthärda.»
»Ack, min unga herre! Det mesta af vår sorg består
oftast af ånger öfver att icke alltid ha varit så emot de
hädangångna som man bort vara... Det är alltid någon
sträng i vårt bröst, som hårdt vidröres, när äfven den elakaste
menniska dör.»
»Men, min goda mamsell, hvar tänker ni nu slå ner
era bopålar? Jag har hört, att allt ligger i aska och att ni
ingenting har att lefva af.»
»Den beskedlige herr Alm har tillåtit mig bo här på
gästgifvaregården, till dess jag hunnit se mig om efter annat
ställe för mina återstående dagar.»
»Ni har öfver tio år uppehållit er inom socknen, och
det är kommunens skyldighet att ge något understöd...
också vill jag i dag tala med klockaren Malm om saken...
Var emellertid lugn, det lif ni hädanefter kommer att föra
måste i alla fall bli vida behagligare än det ni hitintills fört.»
»Gud skall veta, att jag af hela mitt hjerta tackar er,
herr Pettersson, för den välvilja och godhet ni alltid visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
