Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så hederligt!... Nå, så langa då hit pluringarne och sedan
må skutan gerna drifva vind för våg.»
»Men ni begriper väl, att ni inte får ett enda öre,
förrän er hustru fått denna tillåtelse skriftlig.»
»Skriftlig?... Hvad är det för spektakel!... Hvad
skall det tjena till?»
»Jo, det kunde falla er in att, sedan ni väl fått
pengarne, äfven behålla er hustru, och det är inte meningen.»
»Ni har mitt ord, herre, jag bedyrar på mitt
hedersord att...»
Byggmästaren skrattade.
»Ert hedersord?» upprepade han derunder; »hvem
svarar mig för att icke ert hedersord förliste långt innan
ni satte på grund ert första fartyg?»
»Men har ni då verkligen ett par ögon i reserv, efter
ni fortfar med er oförskämdhet i mitt eget hus?» ropade
kaptenen, dragande ur rockfickorna ett par knytnäfvar,
värdiga oceanens son.
»Seså, sitt ner, min herre, och var lugn!» uppmanade
den objudne gästen, i det han, fattande hvardera af
värdens händer uti hvar sin, drog honom midt emot sig ner
på en stol.
»Ni har kanske något skäl till anmärkning mot mitt
uppförande i ert hus,» fortfor han; »men när jag påträffar
ett så groft block som ni är, anser jag släggor och grofva
kilar för lämpligare verktyg än tamburnålar.»
»Herre! Hvarför klämmer ni mina händer!» ropade
kaptenen under ett fruktlöst försök att befria sig från det
der handtaget.
»Kläm igen, herr sjökapten, men hör bara på!»
svarade ungresen. »Ni gifte er med denna qvinna för att
åtkomma den förmögenhet hon förde med sig.»
»Men är ni förbannad, karl! Vill ni krossa mina
fingrar!» vrålade kaptenen, fortfarande med sina misslyckade
bemödanden att lösgöra sina händer.
»Krossa mina, jag ger er lof dertill,» försäkrade
ungresen, »men höra måste ni. Ni har nu i spelhusens gap
kastat allt hvad hon egde, men ni vill behålla henne för
att på henne hämnas edra nederlag vid spelborden... Ni
är en djefvul i ert hus!»
Sjökaptenen uppgaf ett jämmerrop och signade ned på
sina knän till golfvet framför ungresens stol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
