Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, på det sätt, att hon sålde till min hustru diverse
klädespersedlar som gingo i afräkning på hyran... Min hustru
kan visst inte begagna de fina kläderna, men hon tyckte synd
om den stackars unga frun och de små vackra barnen.»
»Om hyran erlägges kontant, kan hon få sina kläder
tillbaka?»
»Hjertans gerna.»
»Tag då de här femtio riksdalerna, gör er betalt för
hyran och gif henne återstoden.»
»Men vore det inte bättre att ni sjelf gaf henne dem?»
»Det går inte an; saken är den, att den arma frun har
en slägting, en farbror, som vill draga försorg om henne
och hennes barn, utan att hon får veta hvarifrån hjelpen
kommer... Det är på hans vägnar jag uppdrager åt er att
ge henne dessa penningar, i fall ni vill mottaga uppdraget.»
»Hvarför skulle jag inte det?... Det vore väl det minsta
jag kunde göra för den fattiga familjen.»
»Jag vet att ni är en man med hjerta och heder, herr
arrendator, och just derför har jag vändt mig till er... I
slutet af hvarje vecka kommer ni att för hennes räkning
emottaga tio riksdaler.»
»Tio riksdaler i veckan... Det blir ju en vacker summa
på året... För den bör hon och hennes barn kunna lefva
mycket godt, åtminstone här ute på landet.»
»Jag tror det också... Deraf följer, att hon bör kunna
få en bättre boningsplats än den hon nu har och all den
beqvämlighet som dessa tillgångar medgifva.»
»Visserligen... Jag har rätt vackra rum här på gården
som passa henne och hon kan, om hon så önskar, få
inackordera sig hos oss.»
»Förträffligt, min herre! Var öfvertygad, att det goda
ni bevisar den olyckliga inte skall glömmas.»
»Kommer aldrig i fråga, när hon betalar för sig, så...»
»Men det är, som jag nyss antydde, af högsta vigt att
hon ej får veta något om den som lemnar detta bidrag.»
»Var lugn!... Af mig skall hon ingenting få veta.»
»Hon får ej ens veta hvem som framlemnar dessa
penningar.»
»Det vet inte heller jag, jag har inte den äran, att...»
»Hvem jag är kan göra detsamma.»
»Visserligen, men...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
