- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
107

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det heter, och förde sin hand halfva vägen upp till dess
mål. Resten af vägen drog Anders Matsson sjelf försorg
om, så att hans friska läppar för en sekund fingo gjuta sin
purpur öfver handens liljor.

Men purpurn uppsteg jemväl öfver den unge mannens
kinder. Ofta är det med rodnaden som med gäspningen.
Börjar först en, börjar snart en annan. Den sköna friherrinnan
rodnade äfven, utan att kunna begripa orsaken naturligtvis,
ehuru ingenting bör vara naturligare, än att en ung qvinna,
hon må vara af aldrig så hög börd, känner sig förvirrad,
när en ung, vacker karl står framför henne med så friska
rosor på kinden.

Aftonen och en stor del af natten tillbragtes under
sånger, lek och dans på Rosenholms herrgård, och när
friherrinnan lade sig till hvila, sände hon en hjertlig bön till
Gud för det han gifvit henne mod att rycka sig ur
hvirfveln af hufvudstadens vådliga nöjen och i stället välja
landsbygdens okonstlade behag, och hon inslumrade med det
löftet att aldrig mera se skymten af Stockholms murar.

När hon följande morgon, ehuru i senaste laget,
vaknade och kammarjungfrun inträdde i hennes sängkammare,
sade hon till henne:

»Innan jag somnade i natt, gjorde jag som du bad
mig om.»

»Nå, hennes nåd?» frågade kammarjungfrun med ett
skälmskt leende.

»Jag räknade alla fönsterrutorna här i sängkammaren [1]
och drömde också... men kan du gissa om hvem?»

»Om grefve H**,» svarade Lisett; »gissade jag inte rätt?»

»Hvarför skulle jag just drömma om honom?»

»Emedan... emedan han såg så bedröfvad ut, när hennes
nåd steg upp i vagnen för att resa från Stockholm.»

»Gjorde han det?... Det kommer jag inte ihåg... Nej,
det var inte om honom jag drömde.»

»Då var det bestämdt om ryttmästar von F***... Jag
vet ingen som ser så bra ut och är så hygglig som
ryttmästaren.»


[1] Läsarinnan vet nog, att om hon räknar fönsterrutorna i det
rum, hvari hon första gången tillbringar natten, så får hon samma
natt se sin blifvande man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free