- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
148

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sufflörens triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sufflörens triumf.



Konstnärsnamnet Pfeiffer var icke stort. Men det har
funnits en tid, då detta namn nästan dagligen syntes
på kungl, teaterns affischer och då han, som bar det, nästan
hvarje afton beträdde dess lyriska scen. Han uppträdde först
på en större sällskapsteater. Hans tenor, som der väckte
de största förhoppningar, ansågs böra bli af stort värde för
kungl, operan. Men, såsom det vanligen går: öfver de små
anspråken, blir man under de stora. Pfeiffer, mycket i intet,
något i allt, blef framför allt nyttig. Sjelf aldrig stor, blef
det honom någon gång beskärdt att doublera de stora.
Hindrades någon af de första sångarne att uppträda, vips
var det Pfeiffer, som skulle instudera och utföra
hufvudpartiet, och han stod alltid beredd dertill. Sålunda har
han varit Telasco i »Ferdinand Cortéz», Lorenzo i »Fra
Diavolo» o. s. v. och, om vi minnas rätt, en gång varit
framme som »Fra Diavolo» sjelf.

Då var det hans triumfaftnar, nota bene innan ridån
gick upp. Han arbetade i sitt anletes svett, sjöng så att
sminket flöt bort i bäckar; men det var lättare för honom
att ta tvåstrukna c än en enda applåd. Också rasade han,
återkommen bakom kulisserna, rasade mot den otacksamma
publiken, anseende sig för ett offer för den största orättvisa
i verlden, hvilket likväl icke hindrade honom från att i allt
öfrigt vara den humanaste och hederligaste menniska mot
hela verlden. Det var endast lyckan han rasade mot, endast
med henne den stackars svanen hade en gås oplockad.

Ändtligen trött vid en fruktlös kamp, lemnade han
teatern och fick, jemte sin lilla pension, en plats vid
skogsbevakningen längst upp i Norrland. Der dröjde han länge,
men trifdes icke väl. Säkerligen fann han Norrlands vinter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free