Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sufflörens triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den är för kort.»
»Wallensteins då?»
»Den är lagom lång.»
»Hit med Wallensteins!»
Man kommer in med Wallensteins bår. På båren lägges
den afsomnade, och så bäres gamle Pfeiffer från teatern
för första gången i triumf, ty nog är det en triumf att få
bäras bort med det enhälliga erkännandet af gamla
kamrater och vänner, att man under hela sitt lif varit en god
menniska, en redlig kamrat och dertill en, som aldrig väckt
någons afund.
Lyckan, som Pfeiffer i lifstiden så ofta klagat öfver,
smålog dock mot honom i hans sista stund, smålog såsom
hon endast småler åt sina få utvalde. Ty att dö på sin
post vid Rossinis sköna musik, vid Vilhelm Tells härliga
frihetskörer, nog är det afundsvärdt att så få dö. Gerna
kröpe vi ner i sufflörluckan för att få det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
