Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre flugor i en smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt älskvärd och ännu okonstlad flicka, hade mer än en
gång varit nära att skratta sig förderfvad åt en
trumpetvirtuos, om hvilken man riktigt kunde säga, att han hade
instrumentet på sina fem fingrar. Ida skulle på sin första
bal i Innocensen.
»Kommer hon in i Innocensen, är hon förlorad!» utbrast
Knut för sig sjelf. »Garnisonen äter upp henne, och jag
får tröska för bara halmen så länge jag lefver... Jag har
allt att vinna, ingenting att förlora; det kan bli bättre, men
aldrig sämre... Jag måste slå två flugor i en smäll... hvad
säger jag? Jag måste slå tre.»
Samma dag och under det huset C. & D. var på
börsen, stod Knut Stångberg inför husets dotter med alla
förtviflans tecken på sitt ansigte.
»Jag är den olyckligaste menniska på jorden!»
började han.
»Hu! Herr Stångberg riktigt skrämmer mig!» yttrade
den unga damen, tagande ett steg tillbaka.
»Jag har aldrig haft någon far!» fortfor Knut.
»Ingen far!» upprepade flickan med deltagande.
»Och icke heller någon mor!»
»Icke heller någon mor? Stackars herr Stångberg!»
»Jag är ett fader- och moderlöst barn... Är det inte
stor synd om mej, mamsell Ida?»
»Jo, jo, mycket synd... Inga föräldrar!... Men hur
är det möjligt?»
»För olyckan är ingenting omöjligt... Men ni, ni
skulle kunna rädda mig, kunna ge mig det skydd min
barndom saknat.»
»Jag?... Men på hvad sätt då, herr Stångberg?»
frågade Ida med tårar i ögonen.
»Ni kan ge himlen åt den, som jorden beröfvat allt,»
svarade Stångberg; »låt mig bli er man och bli ni min
hustru, och det skall bli detsamma som far och mor.»
Dervid kastade han sig på knä, fattade Idas begge
händer och fuktade dem med så många tårar han i hast
kunde få fram. Idas förvirring var obeskriflig, men hon
gret också, ty hvilken qvinna kan väl se tårar i andras
ögon utan att röras sjelf!
»Men, herr Stångberg!» snyftade hon; »Jag... jag är
ju ännu bara barnet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
